Vad händer om hunden drar i kopplet?

Som du säkert förstår kan jag skriva löpmeter om detta ämne, men vem orkar läsa det?

Blir ofta bestört av att se dessa ”uppfostrings” metoder som bygger på att man rycker i hundens koppel, säkert i fullkomlig okunskap och med välvilja eller för att någon sagt att så skall man göra. Hoppas och tror att vi är påväg mot andra tankar.

 

Istället för att fundera över vad DU vill hunden skall göra.

Fråga dig istället hur du vill att HUNDEN skall må när ni gör det.

 

Om man leker med tanken att vi går ut med hunden 3 ggr/dag och hunden blir 14 år gammal. Då har vi gått ut med hunden 1095 promenader/år x 14 år 15 330 promenader.

Om bara hälften av  promenaderna, gör illa vid hundens kropp är det kanske inte så konstigt att hunden med ålder får bekymmer. Bekymmer vi inte kan relatera till någon speciell händelse, som kanske kommer som en blixt från en klar himmel för hunden gått och gömt på smärtan. Det är inte lätt att var veterinär i det läget. Glöm inte berätta att hunden drar i kopplet när ni är ute och går, det kan vara viktig information för din hunds tillfrisknande.

Hundens hals består av 7 ryggkotor som kallas cervikalkotor. Kotorna vid nacken ligger helt oskyddade. Vid hastigt ryck uppstår ett tryck direkt på kotorna. Ryck kan orsaka skador på skelettkroppen och diskarna. Skillnaden på att vi eller ett trauma orsakar ett hastigt hårt ryck och om hunden drar hårt är att när hunden drar hinner musklerna hjälpa till med att stötta och skydda skelett och strukturer.

 

I hundens hals finns muskelgrupper som är avgörande för rygg, korset, bakben, huvud, öron, ögonens, käkens, skulderbladets, bukens och frambenens rörelse. Dvs muskler som är inblandade i stort sett hela hundens kroppsliga rörelse.

Den långa muskeln longissimus dorsi som går från skallbasen till svanskotorna löper ytligt utmed halskotpelaren.

Fascia- bindväven har kontakt med allt säger allt i en kropp. Fascian är som ett fint nät som omsluter allt i kroppen utan en början och ett slut. Nätet hänger ihop och leder signaler, flöde, och håller muskler, ligament, organ, skelett, leder osv… smidiga och elastiska. Fascian innehåller en mängd vätska.( hos en vuxen människa ca 7 liter) Blir det störningar i detta flödet är det som att stänga av en bäck som rinner från en skogssjö, vissa delar får inget vatten andra blir översvämmade. Stelnar en fascia bildas kollagenatrådar som utan rörelse blir hårda strängar.

Runt halsen finns flera nerver som går ut från kraniet. Ju högre upp, desto ytligare ligger dem. Bakom öronen är de helt oskyddade. En av dessa nerver, trigeminus, förgrenar sig i 3 grenar i ansiktet. Tryck mot denna nerv orsakar stark smärta. Den är en motorisk= förbinder hjärnan med skelettmuskulaturen dvs de muskler som är viljestyrda, samt sensorisknerv  = förmedlar signaler mellan kropp och hjärna såsom tryck, smärta, värme.

Halsen består av en mängd nerver, muskler, ligament, skelett, blodkärl som alla har en förbindelse ut i resten av kroppen.

Den största nerven är vagusnerven som kallas den kringirrandenerven, anledningen till det är att den har kontakt med samtliga kroppens inreorgan. Vagusnerven och matstrupen är det enda som går genom diafragman. Spänner sig vagusnerven spänner sig diafragman. Vagusnerven ligger ytligare ju närmre huvudet man kommer. Under eller bakom käkbenet ligger den helt ytligt. Tryck på denna nerv kan göra så hunden kollapsar.

Både fascia och nerver har sitt ursprung i centralanervsystemet i hundens skalle. Vagusnerven är kroppens största och längsta hjärnnerv.

Tryck mot halsen gör även att trycket i ögonen ökar med risk för t.ex. glaucom.

Trycket mot halsen blir en självbelöning för hunden, precis som ciggen är för rökaren. Adrenalinet ökar när syretillförseln minskar och belöningssystemet slår till. Så tvärt emot vad man tror blir dragandet något hunden strävar efter trots att det är otrevligt och kan vålla skador.

Vad händer i övriga kroppen?

När hunden står stilla belastar den sina skulderblad och sina framben med ca 65-70% av sin totala vikt.

När hunden kastar sig framåt och sänker hals och huvud samt strävar framåt med frambenen ökar viktbelastningen. Dvs skulderbladet hamnar i ett ansträngt läge och musklerna som håller skulderbladet på plats får öka sitt kraftuttag. Armbågsleden jobbar böjd.

Inte sällan sätter hunden ut sina bakben eller väljer att gå på snedden och skjuter på i rörelsen. Vilket leder till att höftgördel, korsryggen och ländryggen spänns, svansen får ofta fungera som en balansvikt. Effekten av detta blir inte sällan en hund som skjuter rygg, blir kohasig och när den skrittar sätter bakbenen under sig. Inte sällan sätter den 1 av benen under sig för att med det hjälpa kroppen att avlasta. Hundar är smarta och vilar ansträngda muskelgrupper när dom behöver, även i rörelse. Inte alltid till fördel för kroppen.

Stressnivån går upp och med ökat adrenalinpåslag ökar hundens muskelstyrka och kamplust. Med ökade hormoner minskar känslan av smärta och trötthet.

Det behövs ingen rymdforskning för att förstå att denna snedbelastning och ökade stress, över tid skapar kroppsliga bekymmer för de flesta individer.

Vill man att hunden skall dra som muskelträning, bör man börja mycket försiktigt och låta det ta tid samt tillse att hunden drar rätt. Använda rätt tillpassad sele och börja med väldigt lätt belastning. Det är lätt att överanstränga en muskel, skada ett ligament, pressa hunden över sin gräns. Funderar du på denna träning rekommenderar jag att du börjar hos en fysioterapeut eller en duktig massör som känner igenom din hund och kan ge dig tips om hur mycket din hund kan börja med att dra.

Hur skapar vi bästa förutsättningarna för våra hundar.

• Träna koppelgående – att gå fint i koppel är en färskvara. Kika gärna i artikeln, Jag har en universallösning.
• Är du inte på humör ställ inga krav på din hund. Det är så lätt att man överreagerar och tycker att: du kan väl för... gå ordentligt! Det blir aldrig ett bra resultat.
• Har du lätt för att styra och smådra i hunden, koppla kopplet runt din midja och undvik använda dina händer.
• Brett halsband, som du ser till ligger så långt ned på halsen det går.
• Inga strypkoppel och absolut inga kjedjor. Kjedjor är i flera länder förbjudna och klassas som djurplågeri.
• Kopplet och halsbandet skall ses som ett säkerhetsbälte.
• Använder du utställningskoppel tänk på att inte spänna det hårt ej heller för högt upp. Man brukar vilja sätta det så nära käken det går men tänk då på att inte lyft, dra eller spänna åt. Visa hund med löst koppel borde premieras.

Gåfintselar är inget alternativ – hur kan vi vara så dumma att vi tror att för att hunden får mer remmar på sig går den fint? Naturligtvis orsakar ”gåfintselarna” något som gör att hunden reagerar på selen. Kläm, tryck, sidoryck eller något annan smart effekt som får oss att tro att nu går hunden fint. En sele kan vara rätt i inlärningssyfte, spår, drag, vid cykling, löpning osv.. Rätt använd och väl tillpassad är den ett bra komplement, hjälpmedel och omväxling och toppen om hunden  har bekymmer i nacke och skulderblad eller inte gillar halsbandet.

Hoppsan nu blev det lite mycket anatomi, hoppas du hittar något du tycker är spännande.

Å du jag vill inte ge någon dåligt samvete eller pekpinna någon. Alla hundägare står inför detta bekymmer, är jag beredd att påstå. Sen är vi olika bra på att träna. För koppelgående är en färskvara!

// Birgitta