Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund 

Här kommer en sammanställning över vår resa och hur artrosen utvecklat sig under vår hunds 6½ åriga levnad.

Vill börja med att poängtera att Mea är född av HD FRIA föräldrar, är från en kennel där, HD status, hälsa, uppföljning och röntgen har hög prioritet på alla avelsdjur. Ändå hände detta henne.

Jag är en "nörd" av stora mått och att röntga sin hund 2ggr/år är inget en vanlig hundägare förväntas göra. Mea är en av Sveriges mest uppfölja, HD belastade hund. Jag har under åren, sett hennes röntgenplåtar som ett kvitto på vad jag upplevt och känt från hennes kropp. En slags avstämning. Om du har en hund som vid 1 år konstateras med HD, C-E så kanske, du och hunden skulle må gott av, att röntga om, efter ett par år. För att se om ni behöver ändra eller lägga till träning eller ev behandla höften. Framför allt röntga om din tik om hon är belastad med en sämre höft innan du ens tänker sätta henne i avel! Ökad vikt i samband med att bära valpar kan innebära en hemsk smärta och dräktiga tikar kan man inte smärtstilla med risk för valparna. Risken att du utsätter din tik för djurplågeri är överhängande.

Vill också understryka, att det INTE endast är genetiken som styr, om en hund får en HD belastning. Mat, både tikens och valparnas, rörelser, hala golv, trauma och mycket mer har en avgörande effekt på ledens utveckling. Hur stor finns ingen som vet ännu. Följer med stor förväntan, att det skall forskas vidare inom detta område.

Mea Culpa

Röntgades 1:a gången när hon var 1 år gammal. Det ni följt och som ni kan se i denna bildserien är röntgenplåtar som är tagna under 5½ år av Meas alldeles för korta liv.

För att inte hennes liv och lidande skall kännas helt förgäves ber jag dig. Synnerhet om du är uppfödare, tänker ta valpar på din tik eller låna ut din hane. Ta dig tid titta, lär dig, fundera, läs på och undersök. Du har ett gigantiskt ansvar inför rasen, valpköparna och inte minst hundarna.

Kan denna artikel, hjälpa till så ingen (eller så få som möjligt) hund och hundägare, skall behöva uppleva det här. Då finns det en mening med att Mea bara fick bli 6½ år gammal. HD kan vi aldrig få bort till 100%, det är Mea ett solklart bevis för. Vi KAN däremot minska andelen hundar och hundägare, som får uppleva vårat lidande. Genom att alla tar ansvar för rasen och uppfödning, inte avla på eller låna ut hanhundar till, belastade hundar, oröntgade hundar, hundar som inte har uppföljda avkommor. Hundar som har många syskon och släktingar som är belastade i sina stamtavlor. Vi måste titta bakåt i stamtavlorna och försäkra oss om att vi avlar på, så sunda individer som det går. En frisk hund kan också få HD och artros, så vi kan aldrig komma ifrån detta helvete. Men vi behöver inte "göda" sjukdomen genom icke genomtänkt avel. Vår röntgen expert är lessen över det han ser hända i rasen. (en mening skriven med tillstånd) Som ni vid detta laget förstår har jag bollat detta med flera duktiga(experter) på leder och ledbekymmer.

Vill också uppmärksamma att hundar som har en artros, har en ständigt pågående inflammation i sina kroppar, och har svårt att klara nya påfrestande bakterier. Risken ökar för öroninflammationer, vilket Mea har haft upprepade. Ögon inflammationer, vilket Mea haft, med Boxerulkulus som följd. Klåda (som inte helt sällan blir diagnostiserade som allergi) svårläkta sår, uvit. Ja listan kan göras lång på problem som hundar med nedsatt immunförsvar, kan drabbas av. Kroppen är en helhet och måste klara alla påfrestningar och jobbar den med en ständig inflammation, kan det bli så att illa att kroppen inte kan hantera mer påfrestning. En ack så viktig aspekt i diskussionen om HD.

Jag har medvetet utelämnat Meas humör och hennes förändrade temperament, som också varit en följd av hennes stigande smärta. Varför? Jo det har nått mina öron att den förändringen, vill man ofta tillskriva uppfödningen. Vilket bottnar i okunniga uttalande. Mea hade på intet sätt ett skarpt temperament. Hon var en allt igenom trygg, glad och snäll hund. Hennes föräldrar var utvalda med både nogranhet och kunskap. Hennes tålamod minskade dock, i takt med att smärtan ökade. Smärta och ändrad mentalitet går hand i hand.

Meas plåtar och hennes uppföljning av artrosen har genom åren använts för att utbilda personal på kliniker och veterinärer på veterinärhögskolan. Någon glädje kommer det ut av hennes sjukdom. Vem vet kanske hon har tillfört något till just din veterinärs utbildning. Även detta berättat med tillstånd från kliniken.

 

Jag säger som Astrid Lindgren: ”Ibland måste man göra (säga) saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”

Så jag ber er ur botten av mitt hjärta. Hjälp till så att så få som möjligt, behöver uppleva detta helvete. Du kan göra förändring som uppfödare. Du som hundägare röntga din hund så du vet och kan hjälpa den om den har en sämre höftled.

Här kommer samtliga av Meas plåtar. Här kan du titta och jämföra vad som hänt. Förstår du inte vad du ser, svarar jag gärna på dina frågor och kanske, säger kanske, kan jag hjälpa till och räta ut några frågetecken. Är som sagt vad ingen expert på att läsa plåtar. Meas kan jag i sömnen efter dessa år. Många plåtar har jag sett och många tillfällen att delta i röntgen av olika hundar och raser har jag fått tillfälle till, massor av lärorika kunskaper har jag fått. Känner mig så tacksam.

28/1-2011 Kanske hade denna plåt blivit avläst som ett C, om vi valt att skicka in den. Kanske hade då Mea varit en av de tikar som satts i avel. Detta hade inte hänt hos hennes uppfödare, vill jag med bestämdhet säga. Men lek med tanken om....

Plåten skickades inte då röntgenexperten uppfattade leden som lite slapp. Han har vårt fulla förtroende och säger han så, är de så.

 4/7-2011 Denna plåt ligger i grund för SKK utlåtande. Avlästa med D.

2/2 2012

15/8 2012

7/1 2013

7/11 2013

7/1 2014

8/11 2014

9/11 2015

1/7 2016

Måste citera: Mark Twain i boken Två städer:

"Det var den allra bästa av tider och det var den allra värsta. Det var visdomens tid, det var oförnuftets tid."

En fundering som grott under denna resa.

Det har varit påfallande tyst från mina uppfödarkollegor, inga kommentarer, inga funderingar och inga frågor. Endast 2 uppfödarkollegor har hört av sig. Varav en från ett grannland. Har ni inte läst (fast det vet jag, att många har) skall vi sopa HD belastning under mattan? Eller kanske detta är mindre intressant? En frisk hund kan få HD och artros, vi kan aldrig komma ifrån detta helvete.

Däremot har många "vanliga" hundägare har hört av sig. Jag har fått pm, mail, telefonsamtal från flera, som berättat om sin förtvivlan, sina bekymmer, kostnader och kärlek till sina fina hundar. Ni har kommit med fina råd och tips hur ni jobbar med och behandlat era hundar. Både hos veterinärer, sjukgymnaster och hemma. Varmt TACK till er alla och all lycka med era fina hundar. Tror du jag hjälpa till med tips och råd så finns jag här.

Till sist ett stort varmt TACK till Mats och Omar, för stöd, tålamod, att jag oförtröttligt fått bolla med er, samt all hjälp under dessa år av undersökningar. Tack för fint bemötande i avskedets stund. Ni är bäst och har för alltid en plats i mitt hjärta.

Har du några frågor, funderingar eller åsikter på det jag skrivit. Ber jag dig ödmjukast kontakta mig, jag tycker om raka rör, och gillar inte spekulationer och ogrundade diskussioner. 0709 55 81 62 eller birgitta@enhand.se

Du är gäst på min hemsida och allt jag skriver är mina tankar och erfarenheter. Du har varit välkommen att dela dem med oss. Känner du irritation över det jag skrivit, är det ditt bekymmer och då får du ta dig en funderare på varför du reagerar som du gör. Jag har inte för avsikt att peka ut någon eller några. Vill endast dela med mig. I det bästa av världar, väcka en tanke och öppenhet kring HD hos hund. Kanske, kanske, kanske hjälpa någon.