Höst och fåglar.

by Birgitta16. oktober 2017 18:52

Var tar hösten vägen med oss i år?

En fråga som känns väldigt befogad för min del i år.

Hösten betyder svamp och lite ångest. Allt det goda som bara står där och retas, som jag inte vågar plocka.

Gör numera inget där livet är insatsen, Undecidedjag väljer att krypa på marken och fota istället.

Gick ut en sväng idag för att rensa hjärnan på tankar, samt för  njuta av djur och natur. Men vet inte vilket som var värst älgalusen, som bet mig i hårbotten och nacken. Eller tyskar som pratade(skrek) som om elden var lös i skogen. Glad var jag att dom inte gick rakt över mig när jag fotade grodperspektiv.

Varför går man ut i naturen när man inte njuter av tystheten och djuren? Yell Allt levande och dött flydde i panik av dessa skränande människor. Allemansrätten är en gåva men man får inte missbruka den hur som helst. Det krävs ödmjukhet och förstånd i naturen. Så snälla prata med små bokstäver när du är ute bland alla djur. Du är en gäst i deras hem. Kiss

Naturen fyller skafferiet, fåglarna samlar och lagrar mat för kommande vinter.

Kossorna kikar lite extra, och ser ut som om dom undrar. När får vi komma hem till ladugården och in i värmen?

Vi eldar upp allt vi samlat på oss under sommaren. Vet inte vem som släpar hem allt men jisses så mycket       S K I T det samlas i ett hem på några månader.

Någon tröttnade lite snabbt idag. Fördelen med att bo på landet, jobbet väntar tills i morgon och man kan lämna allt där man står.

Sitter i mitt "gömsle" så fort jag får en stund över. Fota fåglar är ett bra sätt att öva snabbhet och hur jag vill ha mina bilder. Helt underbart att gömma sig en timma då och då.

Just nu är gillar jag blekta kort och vissa passar bra att bearbeta om.

Borde göra som titan, köra lite gympa innan maten.

Vad har hösten med sig för oss i år? Magkänslan är inte 100 men kanske, kanske blir det bra. Förändring är bra om den inte är dålig. Brukar komma något gott ut av det man har svårt att förstå och släppa till sig.

Får kika förbi förgrunden och fokusera på det som syns i fjärran.

 

Hoppas du får en fin vecka och tack för att du kikade in i bloggen igen.

// Birgitta

Mångalen

by Birgitta7. oktober 2017 09:47

Mångalen eller bara helt galen.

Jag har alltid varit fascinerad av månen. Denna månaden har det nog gått mig åt huvudet Wink

Allt började med en kväll i Linköping när jag inte kunde somna, utan tog min kamera och gick en kvällspromenad.

Där satt kråkan och månade sig på taknocken, måste väl heta så, för när man sitter i solen heter det ju sola sig.

Detta foto kom inte till helt smärtfritt. Just innan jag skulle knäppa, upptäckte jag att jag hängde över en stängseltråd. Aaaaningen svårt att hålla kameran still när 12volt gör sig påmint i armhålan.

Men skam den som ger sig Yell Allt för konsten  Undecided

 Månbevakning, halvmånen var ovanlig halv och klar denna sena kväll i mitten av månaden.

Jag filar på kamerainställningen, vill så gärna få bilden så klar som möjligt. Hmm någon som är fotoproffs tröstade mig med att det går inte, att få det som jag vill.

Skam den som ger sig! Yell

Igår var han äntligen full. Smile Jag väntade, väntade och väntade. Plötsligt kikade han fram över träden. Ut med kameran och stativet.

Skam den som ger sig Tongue Out

Månen var på ett strålande humör igår, ställde villigt upp som modell. Det var bara och testa, göra om, svära, och känna sig nöjd. Fryser gör jag alltid när jag kvällsfotar. Av någon outgrundlig anledning har jag aldrig, jacka på mig. när jag rusar ut med kameran.

Skam den som ger sig! Wink

Jag blir lika stum av förundran, varje gång jag ser kratrar, bergsformationer och skuggor på denna så avlägsna satellit.

Månen (Luna) är Jordens enda naturliga satellit. En satellit är ett föremål i omloppsbana. Månen är en ovanligt stor satellit och den femte största i vårt solsystem.

Efter Solen är Månen det ljusaste föremålet på himlen, trots att dess yta egentligen är väldigt mörk. Dess framträdande position på himlen har sedan tidigt i mänsklighetens historia gett Månen en viktig roll i kultur och mytologi.

Den roterar runt sin egen axel i samma hastighet som den roterar runt Jorden. Därför ser vi alltid samma sida.

Månen har en solid järnrik inre kärna. Den yttre kärnan består främst av flytande järn och har en radie på 300 km. Runt kärnan ligger ett flytande lager av magma.

Månens totala diameter är 3476 km. Ytan består av sten och sand med liknande sammansättning som de stenar som återfinns på Jorden.

Kommer månen över träden
Med sitt milda skratt
Kom till mej älskling
Vän och kumpan
Mjukt som en uggla
Tyst som en katt
I dag var vi vuxna men
Nu är vi barn
Vi rymmer ut under månen i natt

// Ulf Lundell

 

– Det finns inga som helst vetenskapliga belägg för att månen påverkar oss rent fysiskt, mer än som en naturupplevelse. Månens faser beror på var månen befinner sig i förhållande till solen och jorden, men dragningskraften är densamma hela tiden. Att månens faser skulle påverka oss människor är bara nys, säger Claes-Ingvar Björnsson, professor i astronomi vid Stockholms universitet.

Å där sprack det... då måste jag vara galen Undecided

Skam den som ger sig. Tongue Out Vara galen är rätt ok det med, får väl lära mig leva med det.

Hoppas du får en trevlig och mysig helg.

// Birgitta

Kronhjortar i Jaegersparken sept-17

by Birgitta25. september 2017 14:21

Nu har jag gjort det igen!

Varit med på en foto workshop/fotoresa. Denna gången med Zoomresor och Anders Geidemark, en av Sveriges främsta naturfotografer. Säger bara waoo, vilken resa! Vi åkte till Jaegersparken i Klampenborg, Danmark. Fotade på morgonen och på kvällen, under 2 dagar. På dagen delade Anders med sig av sina fantastiska fotokunskaper. Vi åt fantastisk god mat, drack gott vin och skrattade mycket, på kvällarna. Träffade en handfull underbara fotografer som alla bredvilligt hjälpte en "tant" med kameran, vinklar, iso, bländre osv...Måste säga att mer prisvärd resa har jag sällan gjort. Länge sedan jag känner att jag utvecklat mitt fotande så mycket som i dessa fantastiska människors sällskap.

Målet med resan var att fota Kronhjort, det blev en hel del Dovhjort och Sikahjort också.

Kronhjorten (Cervus elaphus hanglu) Ett klövdjur, som i vuxen ålder väger ca 200 kg. Den lever uteslutande på växter.

Dess skönhet, dess grace och dess respektingivande uttryck har, i kombination med dess ofta framgångsrika agerande, gett upphov till fascination, mytbildning och sägner.

Hallå brudar jag är redo. Kronhjorten gör brunstgropar. Tittar du riktigt noga på fotot så ser du att han kissar, sig på kroppen. Urinen innehåller massor av dofter som berättar för tjejerna att här kommer det en viking som kan och vill. Fixat rakvattnet Wink för i kväll e det raka rör som gäller.

H A L L Å....va e brudarna?..

Ahhh där är ni ju!

Meeeennn..... vänta stick inte, jag vill ju bara snacka med dig. Tongue Out

Lilla hjärtat du blev väl inte rädd? Kiss

Vi sticker, dom vuxna kan roa sig bäst dom vill. Man får ju skämmas.

Letar  vidare i omgivningarna.

Ingenting här, ingenting där.

Det gäller att feja sig om man skall ligga på topp.Wink Ja va fn... det kliar så in i helv...Sealed

Någon som kan fatta, hur trött man kan bli av att springa runt å bröla? ( läs, sköta mansgörat  Wink)

Så lugnt och skönt, när grabbarna tar en middagslur.

Ett sista BRÖÖÖÖL, innan jag slaggar för natten.

Nu tar jag natt, sover några timmar för att i arla morgonstund, börja om från början.

Men hallå "kärring" GÅ NU! Jag vill sova!

Dovhjort (Dama dama). Introduserades i Sverige för ca 500 år sedan. Dovhjorten har prickar i pälsen, karakteristiska horn, och en ganska lång svans, 10-15 cm.
Hjorten kan väga upp till 140 kg, hinden väger ca hälften. En ganska skygg hjort.

Ja du å du vill? Du stör mig mitt i maten!

Sikahjorten (Cervus nippon) Härstammar från Asien. Varierar mycket i storlek, 40-140 kg. En mycket skygg hjort.

Det var extra roligt att få äran att fota dessa djur.

Ja du nu drar jag. Nog med föreställningen för i kväll.

Resan gav många tillfällen till foto, skratt och glädje.

Det som genomsyrade denna resa var den fantastiska upplevelsen att gå bland vilda djur, uppleva en liten del av deras livsdans, tillsammans med underbara, roliga och mycket duktiga människor.

Tack alla ( ingen nämnd, ingen glömd) för en fantastisk helg.

Å du som tagit dig tid att kika in och läsa om min helg i Danmark. Tack för att du tog dig tid.Kiss

// Birgitta

 

Tags:

Naturen

Hoppsan länge sedan

by Birgitta26. juli 2017 08:56

Hoppsan nu var det länge sedan jag skrev något.

Ibland kommer livet lite ivägen för planerna.  Har haft en omtumlande tid i mitt liv men nu är jag nog på banan igen.

Som många av mina vänner vet, har jag hunnit med en resa till Norra Finland. Närmare bestämt till Wild Brown Bear, Varitus

Wild Brown Bear, Vartius ligger vid Finsk/Ryska gränsen, är en fantastisk plats där djuren kan leva i lugn och ro i sin naturliga miljö. Mellan Finland och Ryssland, finns ett 2 mil brett ingenmansland. Ingen får beträda, jaga eller vistas där. På Ryska sidan ligger ett stort naturreservat, vilket ger djuren ett otroligt stort område att luffsa på. Med vetskapen om detta, är ödmjukheten ännu större när dom väljer att komma och visa sig för mig.

Årets tjejresa med Rovdjursland blev inte bara en härlig naturupplevelse, den gav mig också flera fina nya fotovänner. Vilka härliga kvinnor jag fick möjlighet att lära känna. Hoppas få möjlighet att resa tillsammans med er fler gånger. Några av oss har redan bokat tjejresan 2018 skall bli så kul att fota ihop igen.

Gömsle 1: Så lågt till tak att jag efter 1 natt kröp ut med " skurgummsknä"

Ett gömsle där man såg åt många håll och kunde fota fina miljöer, så det var det värtLaughing

Ståtlig herre visar upp sig första kvällen. Han är kallad Aulis eller som Magnus önskar Quasimodo för han är så lik honom. Inte Magnus alltså utan björnen. Tongue OutWink

Jag tror jag luktar på blommorna.

Ungbjörnar som just blivit frånstöttta från sin mamma.

Såhär långt norr ut, går björnungarna med sin mamma i 2½ år. Medan längre söderut stöts dom bort redan vid 1½års ålder.

Bjärven, han kallas så för hans ansiktsteckning liknar en järvs. En kille med som alla smågrabbar, massa spring i benen.

Tror detta är ett favofoto. Baby Lumikki, hon heter så för hon är så lik sin mamma Lumicci 

Lumikki på finska betyder snövit så det är väl ett passande namn.

Nattfoto på lilla Baby Lumikki.

Bjärven funderar på varför vi sitter där i den holken.

En av kvällarna var det lite oro i skogen. Bjärven kom farande som skjuten ur en kanon.

Strax efter kom denna Aulis vankande. Han blev lite väl närgången, enligt mig. Han nosade så nära gömslet, att jag inte kunde se hans nos när jag kikade ut genom gluggen. Money Mouth

Som du ser är detta en kille som tagit strid några gånger.

Uppskattningsvis är han 15 år gammal. I det vilda blir björnarna ca 30 år gamla.

En ny hona dök upp. Hon var i brunst och luktade på allt, strök sig mot träden och gick rakt över buskarna. Ett typiskt brunst beteende, lämna doftspår på allt som kommer i deras väg.

Aulis

Sista kvällen dök en "nygammal" hane upp igen,Coliette. Han var efterlängtad, då han inte visat sig på 1 år. Området näst största björnhane.

Ögonkontakt!

Efter att ha sovit ett par timmar fanns det tid för lite "fotalitevadsomhelst" Kurrar fanns det gott om både stora och ungar.

Domherrarna tackade inte nej till solrosfrö.

Jag tror detta är en Kricka men är inte säker. Den fastnade på många bilder.

Det blev en hel del iväntanpå bilder.

Men jag vet inte om Järven trots allt var topp fotot. Att få se och fota ett rödlistat djur i sin egen miljö känns stort.

Denna killen är döpt till Banditen, för det ser ut som han har en mask i anskitet. Han hade en liten fru som stuttsade omkring, henne fick jag bara se hann inte fota.

Järven går eller springer inte, utan hoppar fram så man ser den lätt när den kommer.

Nu gör jag som björnen Aulis, lufsar vidare.

I början av september åker jag tillbaka igen. Hoppas då att jag får träffa några björnar och kanske se ungbjörnarna igen. Fota björn i en skog som klätt sig i höst skrud skall bli roligt.

Har även bokat en resa för att fota hjortar även det i sept. Hjorten brunstar på hösten och det skall bli så roligt att få se och fota det. Den resan skall jag göra med en av mina fina fotokompisar, från björnresan.

Tack för att du orkat kika på mina bilder och för att du följer min blogg. Jag är lite slarvig med att uppdatera.

Nästa rapport kommer nog att komma från våran kennelträff nu i mitten av augusti. Skall bli så roligt att äntligen få träffa alla fina valpköpare igen.

Hoppas du får en fin vecka, i morgon är det fredag och då styr jag bilen hem till mitt lilla hem där hemma.

// Birgitta

 

En efterlängtad resa

by Birgitta19. maj 2016 21:49

Äntligen kom vi iväg på den så efterlängtade resan till Vartius i nord-östra Finland. Vartius ligger på gränsen till Ryssland alldeles vid ingenmansland. Där får djuren leva i frid, ingen jagar dem och ingen stör. Tystheten råder och de människor som rör sig i området gör det med största hänsyn till djuren och naturen. Vi flög från Landvetter till Helsingfors för att sedan flyga vidare i ett litet propellerplan till Kajana flygplats. Där hämtades vi av en liten buss. Resan mot campen började. En vänstersväng ut från parkeringen, sen en vänstersväng ut från flygplatsområdet. Efter det 11,8 mil RAKT fram. En högersväng in på en grusväg och en vänstersväng så var vi framme.

Kl 16.00 middag. 17.00 samling för att i trupp vandra ut till "gömslet" Spända, förväntansfulla och med kameran packad  ryggan, balanserar vi ut i naturen.

Efter en lagom lång promenad över mossar och stubbar, kom vi fram till våra gömsle.

Viskande, fnissande och meckande, lyckas vi packa in oss, rigga kameran och lokalisera toaburken i hörnet.

Ut med objektivet och nu kan Bamse få komma.

I väntan på Bamse fotas allt som rör sig. Knipan och hans tjej finns med på många bilder.

LÅÅÅÅNG väntan. Men vid kl 21.00

Ses första björnen. På långt håll, det är en björn. Ett pling i telefonen och kompisen i gömslet bredvid, låter meddela att det är Brutus som ses där borta. Brutus följs efter en stund av en liten ungbjörn. Även om det var på långt håll så fattade vi att det finns björn i området.

Nöjda efter första kvällen i gömslet, kryper vi ner i sovsäcken och slumrar ett par timmar. Kl 07.00 traskar vi tillbaka till campen för att få en god frukost och rykande varmt kaffe. Lite dusch och morgon vila, kika på kort. Sen kommer rastlösheten smygande och jag tassar ut för att fota igen.

Kurre gömmer solrosfrö.

Men hallå det skall du väl skita i eller....

Ok vi har en deal. Jag får solroskärnor och du får fota.

2:a kvällen/natten bestod i lång väntan. Först när mörkret smög på kom en svart stor björn vandrande vid kanten på sjön. Denna gången var det Bert som sakta närmade sig vårt gömsle. En bjässe som smällde till åteln med ramen så det dånade i marken.

Mycket målmedvetet undersökte han marken omkring gömslet.

Tömde åtel efter åtel och vandrade snart vidare iväg över myren.

Nu var det riktigt mörk. Men rätt som det var fick jag se en lustig filur som studsade fram och närmade sig med hög fart och med höga hopp.

En järv. Så stor och så häftig. Han stirrade rakt in på mig, innan han snabbt vände och hoppade iväg över mossen. I nattens mörker visade sig också en ung björn som stod ca 3 meter från oss och kikade i mörkret. Men nu var det svart ute så kameran ville inte vara med.

Sista fotot före natten.

Bestämde mig för att i natt skulle jag sitta uppe och se vad som händer. Ljuset kom sakta smygande och när jag kikade över kanten stirrade jag rakt in i ögonen på Bert som nu var påväg hem till idet igen. Han gick mindre än 1 meter från min kamera. Hade jag inte haft ett litet fönster i mellan så hade jag kunnat klappa honom.

Tack för i natt, nu går jag hem till mitt hem där hemma.

Kväll 3 blev det en lång väntan på björn. Förgäves skulle det visa sig. Lite mås och mycket stubbar blev fotoskörden denna natt.

Måsar, måsar, tärnor och lite mer måsar. När mörkret lägrat sig och jag ingen björn sett. Valde jag att knoppa in. Sov gott medans en björn huserade utanför gömslet och tömde åtlar och spökade omkring. Jäkla skit att jag inte vaknade.

Lite stubbar och lite miljö fotade innan resan hem startade igen. En höger sväng, en vänstersväng, 11,8 mil RAKT fram, 2 högersvängar och vi var på flygplatsen igen.

Tack Ella, Cathinka, Birgitta & Ulrika för härligt ressällskap och många goa skratt.

Resan gav mig mersmak, så nu är ny resa bokad för 2017. Nu gäller det att tugga på ramarna, så jag får ihop pengar till ett nytt och ljuskänsligare objektiv till nästa resa. För jag kan nog inte hoppas på en Bingolottovinst, fru Fortuna har aldrig gillat mig.

//Birgitta

Tags:

Naturen

Juldagen som den skall vara.

by Birgitta25. december 2014 14:35

Ä N T L I G E N!!!!

Idag har jag äntligen kunnat göra det ja allra helst vill göra.. lulla omkring i skogen med min kamera och mina hundar.

Har lovat mig själv (och det kommer jag att hålla) att 2015 skall jag ge mig mer tid med min kamera.

Det kommer att bli på bekostnad av vissa andra saker men jag måste lära mig prioritera.

Tomten kom med ett fantastiskt paket. Det har tagit ett år, sedan jag fick en kurs i ljussättning och önskan om mera ljus föddes. Nu äntligen kom det... ett studiopaket med blixtar och ljusboxar.  Min fantastiska mentor har lovat komma ut och visa mej hur jag skall tänka ljussättning. Nu skall det plåtas govänner. Skulle någon mot förmodan känna för att sitta modell framöver blir jag jätte glad. Men det blir en senare fråga.

Idag njöt vi solens strålar i skogen.

Kung Bore har också klätt granen i år. Visst är naturen fantastisk.

Lilla goa Liza fick sin dagliga träning en stund i skogen, balansera och sitta stilla. Svårighetsgrad värdig en prinsessa.

Fina Stina, Goa Liza, Bästa Valpis kärt barn har många namn och vad denna lilla tjej är mej kär.

Det finns hopp om ljusare tider, det skvallrar solens strålar om idag.

Ops... bara man inte tippar över kanten eller tar sig vatten över huvudet.

Hoppas du haft en lika skön Juldag som vi haft. Nu lite julmat och sedan sjunker jag nog ner i soffan med min julklappsbok en timma eller två.

Önskar dej en fin fortsättning på helgen.

Ta en dag i taget och gör något bra av den.

//Birgitta

Tags:

Hundar | Naturen

Nu är denna påsken förbi

by Birgitta21. april 2014 08:42

Redan för en månad sedan planerade jag vad påsken skulle användas till. Av de planerna blev det en "fingertutt"

Underbart väder, en trött själ och aningen lite drivmedel i motorn. Då blir det som det blir.

Med andra ord en underbar helg (när hjärnan förstod att kroppen menade allvar med att göra inget). Äntligen fick jag lite tid med min kamera och mina hundar. Att bara ligga på gräsmattan med godingarna omkring är en i lisa för själen.

Syrenen sätter sina små blommor. Hur kan något så fint och väldoftande bildas så snabbt. För 5 dagar sedan var det kala grenar på hela syrenbusken.

Försökt fånga kvällens skuggspel i narcissens blad.

Saknar faktiskt e enorma vitsippsbackarna i år. Men i gengäld så kommer små vita stjärnor hela tiden i skogen.

Kollektivt boende?

Fröken narcissus knopp.

Fröken "det bästa som hänt mej" posserar så gärna när matte övar fotografering. Jobba med blixten är skam inte det lättaste. För mycket blir för lite och om det någon gång stämmer så har hunden stuckit ... Murphis lag kallas det visst.

Japp och detta är Murphie personifierad.

När Scattis gör så gott han kan blir det lite väl bra, kan man milt säga. Ja visst skulle vi rensa i landet, men inte behövde du gräva en skyttegrav för det, älskling.

Mea hon ligger lugn under Korkeken (Syrenen) och kikar på slagfältet. Våran underbara lilla tjurskalliga Mea som bestämt sig för att ingen, säger ingen bestämmer om hon skall vara innanför eller utanför staketet. Men det spelar inte så stor roll, hon kan få bestämma själv hon stör ingen där hon går och strosar. Hmm om inte ... kommer på sin cykel förstås.

Nej nu har jag kacklat på som den värsta Grågåsen en stund. I morgon väntar en ny dag, en dag med jobb och några tunga men nödvändiga beslut.

Skönt att jag har goda bröder och bolla med, och underbara barn som backar upp. Tack för att ni finns. Vi behöver varandra.

Önskar dej en härlig vecka.

// Birgitta

Tags:

Hundar | Naturen

Måndag igen.

by Birgitta7. april 2014 06:41

Livet tenderar att rusa iväg i en faslig fart.

Ny dag nya möjligheter.

Förra veckan var en otroligt härlig och rolig vecka med massor av måsten som snällt rullade ur händerna på mej.

Sen började ju nästan alla dagar helt magiskt.

Måndag morgon... mitt huvud känns så tungt. Hur kan man vara så trött när man mötas  av detta när jag kikar ut genom köksfönstret. Tidig sol sträcker på benen över grannens lilla hus.

 Tisdag morgon! Lite sen till jobbet. Solen var vaken och passade min parkeringsplats under trädet. 

Onsdag morgon! Lätt dimma som bäddade in morgonsolen. Ett stopp på vägen fick det bli. Vissa dagar hinner man mer än andra, trots att man gör samma morgonrutiner.

Torsdag morgon. Samma, fina, lätta dimma bäddar in solen, när den sträcker ut sina första morgonstrålar.

Fredagmorgon. Idag uppe med tuppen, himmelen ändrar karaktär och ser nästan lite hotfull ut.

Tidig fredagmorgon över Ätraforsdammen.

Lördagen & söndagen smet iväg som en avlöning.

Men nu är det vår, det skvallrar tranorna om. Kan inte se mej mätt på dessa stora & skränande fåglar som stannat till en stund på åkern.

Denna herren/damen är förvånansvärt orädd, låter mej komma ganska nära med min kamera. Tack för den upplevelsen.

 

Företaget rullar på som aldrig förr. Ny hundmatsleverantör var här med 345kg hundmat i onsdags. Tur att jag har en snäll man som hjälper mej att bära.

Nu kan du köpa Svenskt färskfoder från Emmzo hos En Hand För Din Vän.

Jag har redan Sund Hund Mats fina foder i frysarna.

Är du nyfiken eller vill ha lite råd om hur din hund behöver äta. Kom in i min lilla butik, en stund så visar jag dej med glädje.

Förra veckan startade med fina soliga mornar. Blev en bra vecka totalt.

Vill inte tänka på hur denna veckan skall bli. Dimmig, regnig och kylig start på veckan.

Nu kan den bara bli bättre.

Ta väl vara på din vecka. Å du var rädd om dej.

// Birgitta

 

 

 

 

Tags:

Naturen

Bizzi, bizzi, bizzi....

by Birgitta9. mars 2014 15:04

Å hej va en vecka sticker snabbt iväg, när man har mycket att pyssla med.

Kurs, massagekunder, nytt jobb, hundar & mycket, mycket mera. Någon slog sig för pannan en dag i veckan och utbrast " hur hinner du allt" Min filosofi är att man hinner det man vill hinna och klara det man vill klara. Det är nu tåget går och jag vill med......tids nog får jag stanna på perrongen och se på när tåget rusar förbi.

Har haft en underbar helg med nära och kära. Å lite jobb förstås.

Lördag startade jag med en lång promenad med mina absolut godaste kompisar. Vår lycka, är vårlycka.

Hela förra sommaren jagade jag Spillkråkan, idag blev vi jagade av Spillkråkan, i egen hög person. Den skriker och väsnas flyger alldeles intill mej. Uppenbart är vi inne och trampar i herrns revir.

Härlig fotopicknick med mina käraste, godaste.

Älskade unge, va jag älskar dej.

En älskad unge till.... tro inte att du ostraffat fotar gamla mor. Det är så roligt att dela en hobby med mina fina flickor. Men mindre roligt när jag ser att dom med blixtens hastighet kör om mej i fotokunnande, jag får väl skylla på åldern.

Våren är påväg, hasseln skvallrar om det.

Goda Scattis poserar i kvällsolen. Vilken härlig dag vi har fått idag.

Söndagen har gått i arbetets tecken för oss alla. :-) Hittade Pia-Lotta med fingrarna i kakburken....

Ja ta du dej en liten lur. Tröttsamt med jordbruksarbete och nu väntar en ny lång vecka.

Hoppas du också haft en härlig helg och känner dej laddad för v 11 och allt den har att bjuda på.

// Birgitta

 

Tags:

Hundar | Naturen

Tisdagar kan va bra dom också.

by Birgitta25. februari 2014 15:25

En helt vanlig tisdag, en ganska vanlig vecka.

Vi saknar våran "lillebror" i morgon kommer han nog hem igen. Då skall ha få en nospuss.

Solen skiner, temperaturen har klättrat uppåt på termometern.

Som gjort för en låååång promenad med flickorna och kameran...... förvånad???

Syrran skynda dej, vildsvinen har varit här... var e du???

Hej hopp, här kommer jag.. Tjolahej tjolahoppsansa!

Ja matte jag vet! Kallt vatten, men jag måste få plaska lite.

Kom denna vägen går vi!

Önskar ni kunde höra fåglarna som kvittrade i bakgrunden och känna dimman som lättade från backen. Magiskt fint.

Goa Mea. Det är inte guld allt som glimmar.

Nu vet jag med säkerhet. Våren är snart här på riktigt. Krokusen har slagit ut i skogsbacken.

I kväll blir det hundkurs, med trevliga deltagare. Båda flickorna får följa med som praktikhundar. Bra träning när dom blir hanterade av andra än matte ibland.

// Birgitta

 

Tags:

Hundar | Naturen

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina två lagotto-tikar Pia-Lotta och Mea. Men det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv