29 dagar med Mea.

by Birgitta2. juni 2016 20:35

29 dagar med Mea.

Ni som orkar följa oss på vår resa kommer nu att få följa Mea i 29 dagar. Vissa dagar kommer jag att pg av arbete missa men min tanke är att ni skall få följa Mea i 29 dagar framöver.

Jag vill börja med att presentera Mea.

Hon är född på Galottens kennel 20091109 döpt till Galottens Mea Culpa, enda tiken i kullen och med en uppfödare som hade gjort allt för att denna kullen skulle ha bästa förutsättningarna. Friska föräldrar, testade efter konstens alla regler. Hon sparades för att för att föra en viktig gen vidare i kenneln. Därför blev hon foder hund hos oss.

Varför bor hon hos oss?

Vi köpte Pia-Lotta i augusti 2009 från Pernilla, våran lyckligaste dag.

På My Dog 2010, frågade Pernilla om Mea skulle kunna få bo hos oss. Mitt svar var naturligtvis Jaaa men du får ringa Åke själv och fråga. Pernilla som är en handlingarnas kvinna ringde direkt hem till gubben och frågade, på en direkt fråga svara man naturligtvis ja.

Väl hemma frågar gubben min, hur länge skall hunden bo hos oss? Hmm svårt att svara på blev mitt svar, troligtvis livet ut. Min man är en tålamodets man och köpte det rätt av.

När det gått ett par dagar så bad jag Pernilla skicka en bild på den hunden (som jag trodde var en vuxen tik) som skulle bo hos oss.

 

Vem kan motstå detta lilla underverk.

Det fick bära eller brista. Denna tjejen skulle bo hos oss.

Hon flyttade hem till oss på sin 8 veckors dag. Vilken lycka.

Mea Culpa = På min förskyllnad= det är mitt fel, betyder det på latin. Om jag den dagen förstått vad denna hunden skulle betyda för mig och för min kunskap vet jag inte om jag varit så lycklig, eller kanske hade jag varit i himmelriket. Mea är anledningen till att jag snöat in på anatomi och försöker lära mig allt.

Nu börjar en resa. En resa jag inte önskar någon.

Du är välkommen att följa den om du orkar, i 29 dagar framöver (med vissa dagars avbrott)

Hopps glömde kanske säga att det ni nu får följa är ett "hett" ämne att prata om i Lagottovärlden. Ber er alla om ursäkt redan innan, men detta är vår verklighet, och den kan ingen säger ingen ta ifrån oss.

Tur att detta är min blogg och det jag skriver är mina ord och kan inte raderas eller anmälas. Gilla det du läser eller skit i vilket.

 

Birgitta

 

En efterlängtad resa

by Birgitta19. maj 2016 21:49

Äntligen kom vi iväg på den så efterlängtade resan till Vartius i nord-östra Finland. Vartius ligger på gränsen till Ryssland alldeles vid ingenmansland. Där får djuren leva i frid, ingen jagar dem och ingen stör. Tystheten råder och de människor som rör sig i området gör det med största hänsyn till djuren och naturen. Vi flög från Landvetter till Helsingfors för att sedan flyga vidare i ett litet propellerplan till Kajana flygplats. Där hämtades vi av en liten buss. Resan mot campen började. En vänstersväng ut från parkeringen, sen en vänstersväng ut från flygplatsområdet. Efter det 11,8 mil RAKT fram. En högersväng in på en grusväg och en vänstersväng så var vi framme.

Kl 16.00 middag. 17.00 samling för att i trupp vandra ut till "gömslet" Spända, förväntansfulla och med kameran packad  ryggan, balanserar vi ut i naturen.

Efter en lagom lång promenad över mossar och stubbar, kom vi fram till våra gömsle.

Viskande, fnissande och meckande, lyckas vi packa in oss, rigga kameran och lokalisera toaburken i hörnet.

Ut med objektivet och nu kan Bamse få komma.

I väntan på Bamse fotas allt som rör sig. Knipan och hans tjej finns med på många bilder.

LÅÅÅÅNG väntan. Men vid kl 21.00

Ses första björnen. På långt håll, det är en björn. Ett pling i telefonen och kompisen i gömslet bredvid, låter meddela att det är Brutus som ses där borta. Brutus följs efter en stund av en liten ungbjörn. Även om det var på långt håll så fattade vi att det finns björn i området.

Nöjda efter första kvällen i gömslet, kryper vi ner i sovsäcken och slumrar ett par timmar. Kl 07.00 traskar vi tillbaka till campen för att få en god frukost och rykande varmt kaffe. Lite dusch och morgon vila, kika på kort. Sen kommer rastlösheten smygande och jag tassar ut för att fota igen.

Kurre gömmer solrosfrö.

Men hallå det skall du väl skita i eller....

Ok vi har en deal. Jag får solroskärnor och du får fota.

2:a kvällen/natten bestod i lång väntan. Först när mörkret smög på kom en svart stor björn vandrande vid kanten på sjön. Denna gången var det Bert som sakta närmade sig vårt gömsle. En bjässe som smällde till åteln med ramen så det dånade i marken.

Mycket målmedvetet undersökte han marken omkring gömslet.

Tömde åtel efter åtel och vandrade snart vidare iväg över myren.

Nu var det riktigt mörk. Men rätt som det var fick jag se en lustig filur som studsade fram och närmade sig med hög fart och med höga hopp.

En järv. Så stor och så häftig. Han stirrade rakt in på mig, innan han snabbt vände och hoppade iväg över mossen. I nattens mörker visade sig också en ung björn som stod ca 3 meter från oss och kikade i mörkret. Men nu var det svart ute så kameran ville inte vara med.

Sista fotot före natten.

Bestämde mig för att i natt skulle jag sitta uppe och se vad som händer. Ljuset kom sakta smygande och när jag kikade över kanten stirrade jag rakt in i ögonen på Bert som nu var påväg hem till idet igen. Han gick mindre än 1 meter från min kamera. Hade jag inte haft ett litet fönster i mellan så hade jag kunnat klappa honom.

Tack för i natt, nu går jag hem till mitt hem där hemma.

Kväll 3 blev det en lång väntan på björn. Förgäves skulle det visa sig. Lite mås och mycket stubbar blev fotoskörden denna natt.

Måsar, måsar, tärnor och lite mer måsar. När mörkret lägrat sig och jag ingen björn sett. Valde jag att knoppa in. Sov gott medans en björn huserade utanför gömslet och tömde åtlar och spökade omkring. Jäkla skit att jag inte vaknade.

Lite stubbar och lite miljö fotade innan resan hem startade igen. En höger sväng, en vänstersväng, 11,8 mil RAKT fram, 2 högersvängar och vi var på flygplatsen igen.

Tack Ella, Cathinka, Birgitta & Ulrika för härligt ressällskap och många goa skratt.

Resan gav mig mersmak, så nu är ny resa bokad för 2017. Nu gäller det att tugga på ramarna, så jag får ihop pengar till ett nytt och ljuskänsligare objektiv till nästa resa. För jag kan nog inte hoppas på en Bingolottovinst, fru Fortuna har aldrig gillat mig.

//Birgitta

Tags:

Naturen

Aprilväder.

by Birgitta25. april 2016 14:24

När saker och ting förändrar sig snabbt, kan man då kalla det aprilväder?

Just nu är i så fall mitt liv som en storm i april.

Hej va det går och hoppsan va lite man kan hinna med.

Idag väntar ett stort "måste" den saat....deklarationen. Så jag skriver lite i bloggen i stället. Finns en massa som känns roligare och mer stimulerande. Staten vet ju ändå allt om en och försöker man smita hittar dom ju felet direkt. Så är det för oss småföretagare, dumma stollar som är lätta att hålla kollen på. Skicka bara ett lagom hotfullt brev och vi hoppar ut kallingarna. Jag gör så gott jag kan. Men en sak jag är så himla glad över det är att A-kassan, Arbetsfömedlingen och alla kontrollinstanser, som man som arbetslös ,lyder under. Får leta efter någon annan att terra. Jag jobbar vidare i världens goaste gäng. Lite annan form på arbete men det skall bli så himla roligt och känns så stort. För mig, hoppas gänget på Djurkompaniet kan stå ut med tanken Wink att "tanten" är på banan igen.

Smet ifrån städningen igår och åkte till havet med min kamera.

Vi gör alla våra strand fynd. Strandkråkan hittade en larv och jag hittade lugn och ro och en stund av ensamhet.

Blir alltid så förundrad över gräs, som växer på stranden. Hur kan något växa som står i sand och som hela tiden slit och rycks i. Något att fundera över. Ju mer det stormar desto rakryggade skall vi stå, samt sträva uppåt och framåt.

Tiden och regnet lämnar fåror i sanden. En del djupare än andra, såsom de fåror regnvattnet skapar när det söker sig till havet. En del vita fina andra mörka, ja nästan svarta. Livet lämnar även det ljusa och mörka fåror och alla fåror är i slutändan lika viktiga.

Ett strandfynd. En knotig stubbe som fått sina törnar men som är så vacker att jag måste fota den.

Ibland kan man känna sig vingklippt.

Stora strandfynd är väldigt vackra strandfynd.

Medans dessa funderingar, har vuxit fram har deklarationen och momsredovisningen blivit klar.

Så nu kan jag landa. Känna mig nöjd och se fram emot morgondagen. Som kommer att tillbringas i bilen till stor del och som kommer att bjuda på nya utmaningar. Utmaningar som jag ser fram emot. Som jag säkert, vissa dagar, kommer att  förbanna. Men kul skall det bli att återigen få jobba, i det bästa av gäng.

Njut nu av din dag och ta väl hand om dig.

Ååå nu höll jag på att glömma det viktigaste. "Bara" 18 dagar kvar.....

// Birgitta

Hoppsan nu hoppade tiden igen.

by Birgitta12. april 2016 09:45

Hoppsan nu hoppade tiden igen.

Bloggen har fått komma i sista han under en period, men nu skall jag försöka ta mig i kragen.

Det här har hänt.

Arbetslös igen. Fast bara en liten stund Tongue Out

I helgen har jag varit på kurs, träffat en massa underbara människor, fått tid att landa och sist men inte minst lärt mig en massa. Om någon eventuellt missat. Anatomi är det roligaste och svåraste som finns. Satan i gatan att jag inte är yngre. Behövde ha en snabbare hjärna så jag fick in allt dubbelt så fort. Tiden rinner iväg.

Kameran är min trogna följeslagare på mina kort resor.

Jag har tuggat i mig ny kunskap och njutit av den som en häst på vårbetet,

Har lika svårt att beta i mig allt jag vill, som en fölunge med för långa ben.

Men försöker lura huvudet på lika fyndigt sätt som denna lilla krabaten gör. Ligger för att komma närmare maten.

Ibland måste jag också lägga mig ner och smälta intrycken, kika under lugg och bara vara. Skall bli bättre på det, jag lovar.

Tills dess vankar jag vidare i sakta mak och ta dagen som den kommer.

Njut av din dag, hoppa ut i solen och kom ihåg att en dag utan ny kunskap är ingen dag. Kiss

/Birgitta

Only the dead fish follow the stream.

by Birgitta7. februari 2016 17:53

Denna helgen har jag ägnat åt att sortera tankar.

En del saker blev bättre än väntat, medans andra blev "käpprätt åt helvete" Men efter att ha landat lite under helgen, ser jag framåt med en viss tillförsikt och faktiskt ett uns av lättnad och glädje. Ja jag är inte som andra, kanske är det lite skönt.

Just i detta nu, är jag så makalöst glad. Jag har mina hundar, samt mitt stora intresse fotografering.

När det blåser storm, är det risk att man går av. Känner sig bruten och börjar falla i bitar.

Då gäller det att titta igenom och kika lite på vad som finns på andra sidan.

Only the dead fish follow the stream
No, nothing is ever what it seems
You can do whatever if you know when and why
Only the dead fish follow the stream

Lilla goa Liza, ställer upp och finns där hela tiden. Lite muta krävs.

Scattis är inte så intresserad av belöning, för honom räcker beröm mer än väl. Han växer med beröm och när han förstår att han gör rätt.

Hoppas du får en fin vecka. För min del startar nu en bromssträcka, där kroppen kommer att slita på bromsklossarna. Skall försöka att inte dra för mycket i handbromsen. Krävs lite mental övertalning. Liksom Scattis, skall jag suga åt mig de små kornen av beröm som faktiskt flyger omkring i luften.

Mys till det en stund, det är faktiskt söndag kväll.

// Birgitta

 

Måndagar skall vara roliga.

by Birgitta18. januari 2016 21:02

Smile Vilken himla rolig måndag, vilken start på veckan.

Fotokurs med underbara Hans Holgersson, som delar med sig av sin kunskap och som jag har så roligt tillsammans med. Som jag sagt tidigare, det är inte varje dag jag får råom en ung kille en hel kväll på loftet i stallet. Öööö nej förlåt i studion ute i gamla stallet skulle det naturligtvis stå.

Glädjen jag känner när jag förstår att fullständigt obildbar är jag nog inte.

Min fina dotter och mina goa barnbarn.

Bästa Filip, mormors älsklings unge.

Goda My bästa busen vi har.

Ja jag vet jag skulle inte fota hundar i kväll, men kan bara inte låta bli. Liza är fantastisk på att sitta modell.

Älskar denna buse till hund. Är så tacksam att hon bor hos oss.

Så vansinnigt roligt det är att fotografera i studio, att klura ljussättning och vinklar. Vill vill vill mer mer mer.

Fotar gärna dig och din hund eller bara din hund om du gillar mitt sätt att fota.

Lite lek i mellandagarna.

by Birgitta29. december 2015 08:56

Lite lek i mellandagarna.

När julen är över och lugnet lägrat sig i stugan, kommer lusten att fota tillbaka. Tomten kom med ett nytt objektiv till mig och det gör ju inte upplevelsen av att krypa på golvet i studion och fota pälsklingar tråkigare precis.

Här kommer ett litet potpurri på några kvällars fotografering.

Min goa Scattis. Han är snäll, godmodig och finner sig i alla mina hyss.

Liza är en fantastisk liten fotomodell som snällt lägger sig tillrätta i den position som jag ber om.

Ljussättning är det svåraste jag vet. Dessa kvällar har jag provat ljussätta med ett raster, vilket jag aldrig provat innan. Krävs en massa övande känner jag, för att komma tillrätta med detta. Dax för fotokurs igen med min goa mentor Hans. I januari har det blivit en tradition att Hans kommer ut till mig och trimmar mina fotokunskaper. Helt underbart att ha lyxen med en egen mentor som har tålamod med mina hyss och okunskaper.

Hoppas ni alla får en fin fortsättning på det gamla året.

Vi hörs nog igen innan nya året träder in.

// Birgitta

Å du om du skulle vilja att jag fotar din hund, så hör gärna av dig.

Jul pg

by Birgitta21. december 2015 21:04

Jul Jul strålande jul..

Nej inte i år. För första gången har jag inte rusat runt för att fixa och trixa. Det beror inte på att jag inte vill utan endast på att, det finns ingen tid i agendan, ingen ork över. Jag måste lära mig att prioritera. Så i år prioriterades julen bort eller nästan. Jag har bara gjort det jag känner att jag har tid med.

Dvs inte mycket.

Men visst står skinkan på spisen och visst är köttbullarna rullade, Janssonen klar och prinskorven inköpt. De flesta tomtarna står kvar i lådan på vinden och visst blir det jul med "vanliga" gardiner. Kanske får jag sparkat gubben i röv... så han dammsuger golvet, medans jag jobbar resten av veckan. Vet inte om jag orkar sparka så hårt som nöden kräver. Om jag misslyckas får väl dammråttorna vara med och dansa kring granen.

Ett besök på ett julpyntat Liseberg tillhör julen. I sällskap med barn och barnbarn och att bara vara denna dagen. Är en lisa för nerverna.

Älskade lilla goa unge. Pyss på dej. Du är en solstråle utav guds like, du skänker glädje bara jag ser dej. Känna dina goa armar om halsen värmer en frusen, trött själ.

Ja visst har jag hunnit med lite jul lek med kameran. Men det skall erkännas att, när kroppen är stressad och tålamodet är inte riktigt där det skall vara, är det inte riktigt lika roligt.

Härliga underbar gäng, va vore jag utan er.

Gänget växer och med dem glädjen & värmen.

Önskar er alla en fin och lugn Jul utan en massa måsten.

Själv tänker jag, göra som lilla Iso. Lägga ner huvudet och ta det med ro. Umgås med tillresande vänner och familjen samt ta dagarna som dom kommer. Framför allt vara ledig i 4 dagar. Låter som en dröm.

I morgon hoppas jag hinna hämta ett paket som Tomten skickat på posten till mig. Så kanske, kanske kan jag få lite egentid och roa mig någon av Juldagarna.

Ta väl vara på dej och använd julen till det DU vill.

// Birgitta

OJ nu hoppade almanackan.

by Birgitta12. december 2015 18:20

Oj nu är valpisarna strax 12 veckor.

Som så många andra undrar jag var tiden tar vägen.  Som ung fick man alltid höra att tiden går fortare när man blir äldre (undviker att skriva gammal) Å visst stämmer det. Nu hinner jag inte bli äldre eller lyckligare för då hinner jag inte med. Hänger bakom vagnen hela tiden, å satan va jag slår mig när jag försöker hoppa på vagnen igen.

Tur att jag har mina fina hundar att koppla av med. I huset finns numera andra "husdjur" dom kallas visst möss. Usch å fy, går väl ann när dom stannar under diskbänken, men idag mötte jag en rackare på köksgolvet. Dammsög upp musskit under soffan. Vill inte....... Har katterna gått i förtidspension undrar jag spontant eller har dom förfallit i lättja.

Det är så rolig och så trygg att ha en snäll storasyster att busa med tycker Iso. Dom kan busa hur länge som helst. Det är bara att bryta leken och beodra vila till dom små damerna.

Iso är en liten fin dam. Som det ser ut i dag kommer hon att bli väldigt lik sin syster Liza och sin mamma Pia-Lotta. Liten lugn och försynt tjej som vet vad hon vill om det behövs. Känns så bra att veta att hon har en framåt pappa och en godmodig mamma att brås på.

Nyvakna tjejer som undra vad dagen har att bjuda idag.

Två trötta tjejer som vilar ut efter bilåkande och en promenad på stranden. Fåglar, snäckor och tång var spännande men alla människor, som kommit dit för att hälsa på just dom, var så underbara. Lite jobbigt att få styr på två flickor som bara "måste" hälsa och pussa alla som går sin lördagspromenad. Måste erkänna att jag är mycket stolt över dessa flickor och deras frimodighet. Svansen viftar hela tiden alla måste hälsas på och inget, säger inget är skrämmande. Livet är till för att utforskas. Tur att jag har öron annars hade jag lett runt om av stolthet för dessa valpar.

Idag är dom avmaskade och fick var sitt kycklingben att gnaga på som belöning. Alba som är en snabbätare såg sig tvingad att hjälpa lilla Iso, som är en långsamätare, att tugga i sig benet. Ja ja nu får jag nog torka diarré i natt men det är det värt.

Är så glad för alla små mail och bilder som kommer till mig. Här ligger Mysak och njuter med sin snälla storebror. Vi alla behöver någon att luta oss emot ibland.

Är så nyfiken på utvecklingen på dessa valpar.

Önskar er alla en fin Lucia. Var rädda om varandra och passa på att njuta av dagen.

Själv stryker jag julen ur agendan i år. Hinner helt enkelt inte med det. Orkar inte dra lasset med julfirandet också. Så är det och så får det bli. Jag är inte mer människa har jag just upptäckt.

 

// Birgitta

 

 

10 veckor har nu stuckit iväg.

by Birgitta29. november 2015 10:29

Nu är nog tårarna slut för denna gången.

Nu har alla valparna åkt till sina föralltidhem. Ja inte riktigt alla. Iso skall stanna hemma hos oss. Alba skall stanna ett tag till. Utan valpar, valpkiss och små bajsar (som för övrigt börjar anta en större, doftande modell) är vi inte riktigt. Tur att vi har så goda vänner som  samlat tidningar till oss, vi klarar oss ett tag till.

Nu kan vi nästan summera denna upplevelsen. Mycket tankar, mycket oro, stort ansvar, dyrt, bekymmer och ställningstagande. Men också nya vänner, nya upplevelser, mycket valpgos ja listan kan göras lång om jag sammanställer denna perioden, som gått så fort. Jag har fått en massa tankar och funderingar kring detta som kallas avel och avelsarbete. Det skall jag klura ett tag på och sedan kanske skriva lite om. Det är inte BARA att ta valpar det skall gudarna veta.

Lilla Iso i hög person.

Lite trött, lite deppig och lite ensam nu när alla mina syskon åkt iväg.

Liten Alba. Pigg idag igen igår bråkade magen lite och hon mådde lite illa. Kanske var inte kartongen så nyttig som hon petade i sig igår. Det gäller att ha ögon i nacken så man ser vad dom smakar på.

Gläder mig mycket åt att alla valparna blivit familjemedlemmar i så fina familjer. Önskar er alla lycka till och många fina år och upplevelser med era valpar. Ta väl vara på dem...annars..Wink

 

Ha nu en skön söndag. Själv blir det inventeringsräkning på Djurkompaniet och kanske, kanske lite fotografering om tålamodet och lusten faller på.

// Birgitta

 

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina två lagotto-tikar Pia-Lotta och Mea. Men det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv