Kosse konst.

by Birgitta28. januari 2013 12:10

Dum som en ko?

Jag har en facination för kossor. Har tänkt mej att dessa djur skall bli ständigt återkommande i mitt fotoalbum under vår och sommar.

Stora snälla ögon, ständigt tuggande, lite nyfikna och så olika.

Men snälla du skall du fotografera mej, så håll åtminstonde kameran så öronen kommer med på kortet!

Vem jag?

Brudarna är mina, hoppas du inte misstycker.

I -18 fryser nog även en kossa om nosen.

Underbart vinterpälsad ko. Finns inte mycket som gör mej så glad som att se kossor ute på vintern. Tänker ofta på alla dessa mjölkmaskiner som tvingas stå inne i stallarna, uppbundna hela långa vintern.

Are you talking too mee?

Nej tack ingen nospuss.

Man får se upp med dom som har ett horn i sidan till en.

// Birgitta

 

Copyright text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.

Mea min 2:a fantastiska hund.

by Birgitta28. januari 2013 09:54

Mea Culpa.

Denna hunden fick ett namn när hon föddes, som fått mer innnebörd än hennes uppfödare kunde ana.

Hon heter Galottens Mea Culpa.

Mea Culpa = på min förskyllnad, eller som vi säger "det är mitt fel".

Nu är det inte hennes "fel" men hon, är en stor anledning till att jag skaffat mig mycket av min kunskap.

Hon har lärt mej att vända något tråkigt till något riktigt bra och roligt.

Så Tack Mea, för att du är den du är, har dom bekymmer du har.

Mea har en fantastisk förmåga att frysa rörelsen, medan jag tar ett kort på henne. Men inte för någon längre stund, när hon hör klicket, tittar hon på mej, förstår hon att jag är klar för denna gången, skjuter hon iväg som en pil. 

 

Mea har sitt egna lilla sätt att "tassa" omkring och alltd finnas nära, i fall det finns något att äta.

Detta kortet beskriver precis hur Mea är. Alltid med, men inte nödvändigtvis i centrum.

Kommer, fast bara om det är nödvändigt.

Vet alltid vad som händer, både ovan och under snön.

Tar alla möjligheter att njuta av dagen.

Mea kan om hon måste.

Jin & Jang

Mea är alltid där syrran är. Annars kan man missa något.

Mea, lämnar alltid ett tassavtryck var hon är. Det största avrycket lämnar hon i  mitt hjärta, det kommer alltid att sitta där.

// Birgitta

 

 

Copyright text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.

Tags:

Hundar

Pia-Lotta min ständiga följeslagare.

by Birgitta27. januari 2013 14:18

Pia-Lotta.

Denna hund kan jag inte se mej mätt på, hon går utanpå allting.

Hon ställer alltid lika tålmodigt upp när jag ber henne sitta modell, hon kan sitta i i en evighet och titta lite åt höger och lite åt vänster.

Vissa dagar känns det som om hon är en del av mej själv.

Tramsigt, ja jag vet, hon är ju bara en hund, men min hund.

Min älskade hund.

 

 

 

Tycker hon e lite läskig, hon som tittar på mej

Vem är den snygga tjejen där nere? Någon som kan svara på det!

 

Tack goa lilla vovve för att du alltid finns för mej.

Å tack till Pia-Lottas uppfödare, för att jag fick äran att ta handom henne.

"Once in a life time"

// Birgitta. Wink

 

Copyright text &bild: Birgitta Lindström
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.

En stunds eftertanke

by Birgitta26. januari 2013 10:41

Min svärmor fyller 99 år.

Sitter hos min svärmor med hennes nära och kära, det ger mej anledning att fundera över vilket liv hon haft.

Hon är första barnet, till paret på bilden, i en barnaskara på 8 st. Hon är född 1914.

Redan som 13 åring fick hon flytta hemifrån för att, som det hette, ta plats.

Tänk, att som ensam 13 åring börja jobba som barnflicka i en "fin" familj. Så mycket hemlängtan, så många tårar och vilken rädsla hon måste känt. Att från hemmets trygga famn, vandra iväg, för att arbeta i stan. Det var sanneligen ingen som körde, eller följde henne till hennes första "plats" hon fick vackert gå milen in till stan, med sin lilla packning i handen.

Hon har berättat att hennes mamma, resan till ära sytt en kappa, omsydd av pappas rock. Så en viss stolthet kände nog den lilla 13 åringen när hon vandrade iväg.

Den första platsen blev inte långvarig, då hon led av en fruktansvärd hemlängtan, grät hon mycket och gick i sömnen. Fina frun lät meddela hemmet att hon kunde inte få vara kvar, för man kan inte ha en som gick i sömnen i huset.

Hon fick på nåder komma hem igen, då hennes far var av den bestämda sorten, ekonomin räckte inte till för att "fö" henne.

Efter ett par platser som barnflicka, fick hon som 15 åring plats på Stora Hotellet, i tvätteriet. Tänk er tanken, en 15 åring med 2 års arbetslivserfarenhet, sliter i ett hotelltvätteri. Inneboende i ett hyresrum, mil från mor och far.

Ledig 1 dag i veckan, om hon hade tur. Dagen användes till att promenera till hemmet, för att under ett par timmar hjälpa mor med småsyskonen.

En del av lönen skulle betalas hem till mor och far. Det var inte förhandlingsbart.

Svärmor har berättat att hon grät, när hennes mor berättade att hennes 8.e syskon var på väg. Hon grät och önskade syskonet ogjort, för nu fick mor och far en mun till att mätta. Vilken ånger hon i hela livet känt, för att hon önskade att han inte skull komma. Han dog i spädålder. Svärmor har aldrig förlåtit sig sina tankar.

Som ung flicka stog hon på trappan utanför tvätteriet, såg en stilig ung man passera med en konduktörsväska på magen. Den mannen blev efter några år, som festfolk, hennes älskade make. När giftemålet var ett faktum fick hon sluta sitt arbete, för en gift kvinna var inte önskvärd i arbetslivet.

De unga tu hittade så småningom ett boende, en liten 2 rummare på 53 kvadrat, som förblev hennes hem i 57 år. I den lägenheten växte den lilla familjen upp, mannen vårdades under en lång sjukperiod, där servade hon sin familj och såg till att den lilla familjen fick vad den behövde. Hon och hennes syster, hjälpte sin far efter det att han blivit änkling i relativt ung ålder, Tvättade, städade lägenheten och såg till att han fick mat. Så under flera år skötte hon 2 hushåll.

När barnen kom i skolåldern, blev hon erbjuden ett städjobb i fabriken, en arbetsplats hon sedan blev trogen resten av sitt yrkesverksamma liv.

Sparsamhet, arbetsamhet, plikt och försiktighet har präglat hela denna kvinnas liv.

När hon var fyllda 92 år, skadade hon sig och fick byta boende. Ett av hennes önskemål var att inte tvingas bosätta sig, på samma boende som sin lillebror. "jag orkar inte passa upp på honom mer"

På 99 årsdagen, sitter hon och funderar på vem hon skall betala för kalaset, jag vill inte vara skyldig för något.

Alla syskonen är idag borta.

Känner en sådan vördnad för denna kvinna, hon har slitit hela sitt liv. Sitter där så nöjd och belåten. Gläder sig åt de små detaljerna. Hon kan i dag unna sig att vara lite snurrig, tänka dom tankar som passerar förbi.

 

Jag kan inte låta bli att fundera på dagens referensramar.

Vi är fattiga, om vi inte kan åka på semester,om vi inte har sista telefonen, om vi inte har en bra data, om inte barnen kan ha lika fina kläder som "alla" andra barn, om vi inte kan ha 2 bilar, som vi så väl behöver, om vi inte kan köpa hund till familjen osv...

 

Ja visst tiden ser annorlunda ut nu. Men kanske skall vi vara lite mer glada för varandra och för den tid vi får tillsammans.

// Birgitta

 

 

Copyright text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.

 

 

Tags:

Texter

Amaryllisens resa från knopp tll underverk.

by Birgitta25. januari 2013 22:23

Min älskade make har en tradition.

Han förärar mej en stor blomstergrupp kvällen innan julafton.

Jag kunde inte låta bli att fotografera Amaryllisens resa från knopp till blomma.

En resa som berör och roar mej.

 

Det tar ett par dagar i ljuset innan knoppar brister.

Vem har sagt att det gör "ont" när knoppar brister!

Själv känner jag en stor lycka, när jag ser naturens underverk. Ett fint samspel mellan blomman och ljuset.

  

En ung Amaryllisblomma som kämpar med sin mognad, för att bli fin och attraktiv så den får sprida sina gener vidare.

Synd att den står på mitt köksbord, förutsättningarna för en snygg avkomma är inte så stor.

Vissa stunder, förmedlar ett enkelt blad, en känsla av lycka och magi.

Hur vacker en blomma än är, så kan lite "makeup" försköna lite extra.

När man kommer i tonåren är det dax att träffa nya, vänner.

Lika men olika ändå. Med samma behov och mål i blomsterlivet.

 

En del är mer färgstarka än andra, men alla strålar på sitt sätt.

 

I sällskap trivs alla bäst. Det är sammanhanget som gör upplevelsen.

Med lite trix får man fram en annan spännande blomma!

Just denna Amaryllis, lever vidare i mitt fotoalbum.

 

Slår mej hur lik oss människor, Amaryllisen är.

Vi behöver också.

Omsorg för att blomma. Vänner för att må bra, oavsett hur dom ser ut.

Näring för att utvecklas och ibland hamnar vi inte på rätt plats i livet, men spriderglädje ändå.

// Birgitta

 

 

Copyright alla bilder: Birgitta Lindström
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.

 

 

2013-01-23

by Birgitta23. januari 2013 18:04

 

Alla dagar är inte måndagar.

Denna morgon som startade på ett sätt som jag kunnat önska lite mer av.

Men humöret fixades med en underbar vinterpromenad, med mina Lagottoflickor.

En god vän kom, med sina hundar. Vi fick en härlig fototimma tillsammans.

Hundar är fantastiska att fotografera. Lite lek, en stund fotografering, belöning och lite lek igen. Tålmodigare fotomodeller får man leta efter.

Hundar funderar aldrig på varför jag kryper omkring på marken, låter konstigt eller tar tid på mej.

 

En Schäfer lockar fram underbara känslor, kan se hur snäll ut som helst

 

Är man 5 år så har man ju lärt sig lite!

Trixar man lite kan den snällaste se lite spännande ut.

 

 

Även en liten Labrador tjej kan se snäll och god ut mellan "buset"

 

Men matte hur länge måste jag sitta still?

 

Med lite trixande kan även den snällaste Labbe tös se lite magic ut.

 

Tack Asta & Fang för att ni ville ställa upp som fotomodeller.

 

 

 

Copyright alla bilder: Birgitta
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.

 

Välkommen, till min första dag med min fotoblogg.

by Birgitta23. januari 2013 10:56

Jag, en glad amatörfotograf, som alltid har min kamera i sällskap.

Mina ständiga följeslagare är också mina hundar.

 Pia-Lotta

Som i stamtavlan heter Galottens Nonus -2009.

En glad, snäll och mycket lyhörd, Lagotto Romagnolo tik.

&

Mea även kallad Lille vovven.

Som i stamtavlan heter Galottens Mea Culpa -2009

En bestämd, snäll och lite egensinnig tjej med stor upptäckar lusta.

Lagotto Romagnolo.

Jag tycker mycket om att fota  fåglar och vilda djur, hoppas att jag skall kunna bjuda på lite fina bilder från våran fantastiska natur och deras innevånare.

Jag fotar gärna hundar, tycker du om mina kort och vill du att jag fotografera just din hund, så hör av dej.

 

En av mina bästa vänner är mitt högt älskade barnbarn, som kanske också kommer att dyka upp på fotografi ibland.

 

 

Tack för att du kikat in och vill dela min blogg & foto med mej.

 

 

 

 

Copyright alla bilder: Birgitta
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.

 

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina två lagotto-tikar Pia-Lotta och Mea. Men det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv