Här kommer en sammanfattning av Mea och hennes höfter.

by Birgitta2. juli 2016 17:41

Hej!

Ett stort Tack för att du följt oss och nu är här för att läsa min summering av Meas resa.

Här kommer en sammanställning på Meas resa och hur artrosen utvecklat sig under hennes 6½ år.

Vill börja med att poängtera att Mea är född av HD FRIA föräldrar, är från en kennel där, HD status, hälsa, uppföljning och röntgen har hög prioritet på alla avelsdjur. Ändå hände detta henne.

Jag är en "nörd" av stora mått och att röntga sin hund 2ggr/år är inget en vanlig hundägare förväntas göra. Mea är en av Sveriges mest uppfölja, HD belastade hund. Jag har under åren, sett hennes röntgenplåtar som ett kvitto på vad jag upplevt och känt från hennes kropp. En slags avstämning. Om du har en hund som vid 1 år konstateras med HD, C-E så kanske, du och hunden skulle må gott av, att röntga om, efter ett par år. För att se om ni behöver ändra eller lägga till träning eller ev behandla höften.

Vill också understryka, att det INTE endast är genetiken som styr, om en hund får en HD belastning. Mat, både tikens och valparnas, rörelser, hala golv, trauma och mycket mer har en avgörande effekt på ledens utveckling. Hur stor finns ingen som vet ännu. Följer med stor förväntan, att det skall forskas vidare inom detta område.

 

Galottens Mea Culpa

Röntgades 1:a gången när hon var 1 år gammal. Det ni följt och som ni kan se i denna bildserien är röntgenplåtar som är tagna under 5½ år av Meas alldeles för korta liv.

För att inte hennes liv och lidande skall kännas helt förgäves ber jag dig. Synnerhet om du är uppfödare, tänker ta valpar på din tik eller låna ut din hane. Ta dig tid titta, lär dig, fundera, läs på och undersök. Du har ett gigantiskt ansvar inför rasen, valpköparna och inte minst hundarna.

Kan denna bloggserie, hjälpa till så ingen (eller så få som möjligt) hund och hundägare, skall behöva uppleva det här. Då finns det en mening med att Mea bara fick bli 6½ år gammal. HD kan vi aldrig få bort till 100%, det är Mea ett solklart bevis för. Vi KAN däremot minska andelen hundar och hundägare, som får uppleva vårat lidande. Genom att alla tar ansvar för rasen och uppfödning, inte avla på eller låna ut hanhundar till, belastade hundar, oröntgade hundar, hundar som inte har uppföljda avkommor. Hundar som har många syskon och släktingar som är belastade i sina stamtavlor. Vi måste titta bakåt i stamtavlorna och försäkra oss om att vi avlar på, så sunda individer som det går. En frisk hund kan också få HD och artros, så vi kan aldrig komma ifrån detta helvete. Men vi behöver inte "göda" sjukdomen genom icke genomtänkt avel. Vår röntgen expert är lessen över det han ser hända i rasen. (en mening skriven med tillstånd) Som ni vid detta laget förstår har jag bollat detta med flera duktiga(experter) på leder och ledbekymmer.

Vill också uppmärksamma att hundar som har en artros, har en ständigt pågående inflammation i sina kroppar, och har svårt att klara nya påfrestande bakterier. Risken ökar för öroninflammationer, vilket Mea har haft upprepade. Ögon inflammationer, vilket Mea haft, med Boxerulkulus som följd. Klåda (som inte helt sällan blir diagnostiserade som allergi) svårläkta sår, uvit. Ja listan kan göras lång på problem som hundar med nedsatt immunförsvar, kan drabbas av. Kroppen är en helhet och måste klara alla påfrestningar och jobbar den med en ständig inflammation, kan det bli så att illa att kroppen inte kan hantera mer påfrestning. En ack så viktig aspekt i diskussionen om HD.

Jag har medvetet utelämnat Meas humör och hennes förändrade temperament, som också varit en följd av hennes stigande smärta. Varför? Jo det har nått mina öron att den förändringen, vill man ofta tillskriva uppfödningen. Vilket bottnar i okunniga uttalande. Mea hade på intet sätt ett skarpt temperament. Hon var en allt igenom trygg, glad och snäll hund. Hennes tålamod minskade dock, i takt med att smärtan ökade. Smärta och ändrad mentalitet går hand i hand.

Meas plåtar och hennes uppföljning används för att utbilda personal på kliniken, och veterinärer på veterinärhögskolan, så någon glädje kommer det ut av hennes sjukdom. Så vem vet kanske hon har tillfört något till just din veterinärs utbildning. Även detta berättat med tillstånd från kliniken.

 

Jag säger som Astrid Lindgren: ”Ibland måste man göra (säga) saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”

Så jag ber er ur botten av mitt hjärta. Hjälp till så att så få som möjligt, behöver uppleva detta helvete. Du kan göra förändring som uppfödare.

Här kommer samtliga av Meas plåtar. Här kan du titta och jämföra vad som hänt. Förstår du inte vad du ser, svarar jag gärna på dina frågor och kanske, säger kanske, kan jag hjälpa till och räta ut några frågetecken. Är som sagt vad ingen expert på att läsa plåtar. Meas kan jag i sömnen efter dessa år.

28/1-2011 Kanske hade denna plåt blivit avläst som ett C, om vi valt att skicka in den. Kanske hade då Mea varit en av de tikar som satts i avel. Detta hade inte hänt hos hennes uppfödare, vill jag med bestämdhet säga. Men lek med tanken om....

Plåten skickades inte då röntgenexperten uppfattade leden som lite slapp. Han har vårt fulla förtroende och säger han så, är de så.

 4/7-2011 Denna plåt ligger i grund för SKK utlåtande. Avlästa med D.

2/2-2012

15/8-2012

7/1 2013

7/11 2013

 7/1 2014

8/11 2014

11/9 2015

1/7 2016

Måste citera: Mark Twain i boken Två städer:

"Det var den allra bästa av tider och det var den allra värsta. Det var visdomens tid, det var oförnuftets tid."

 

En fundering som grott under denna bloggresa:

Det har varit påfallande tyst från mina uppfödarkollegor, inga kommentarer, inga funderingar och inga frågor. Endast 2 uppfödarkollegor har hört av sig. Varav en från ett grannland. Har ni inte läst (fast det vet jag, att många har) skall vi sopa HD belastning under mattan? Eller kanske detta är mindre intressant? En frisk hund kan få HD och artros, vi kan aldrig komma ifrån detta helvete.

Däremot har många "vanliga" hundägare har hört av sig. Jag har fått pm, mail, telefonsamtal från flera, som berättat om sin förtvivlan, sina bekymmer, kostnader och kärlek till sina fina hundar. Ni har kommit med fina råd och tips hur ni jobbar med och behandlat era hundar. Både hos veterinärer, sjukgymnaster och hemma. Varmt TACK till er alla och all lycka med era fina hundar. Tror du jag hjälpa till med tips och råd så finns jag här.

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund

https://www.youtube.com/watch?v=gULzUhCdpKc&sns=em

 

Till sist ett stort varmt TACK till Mats på Husdjurshälsan i Göteborg, för ditt stöd, tålamod, att vi oförtröttligt fått bolla med dig, samt all hjälp under dessa år av undersökningar. Tack för fint bemötande i avskedets stund. Ni är bäst och har en plats i mitt hjärta.

 

Har du några frågor, funderingar eller åsikter på det jag skrivit. Ber jag dig ödmjukast kontakta mig, jag tycker om raka rör, och gillar inte spekulationer och ogrundade diskussioner. 0709 55 81 62 eller birgitta@enhand.se

Du är gäst i min dagbok och allt jag skriver är mina tankar och erfarenheter. Du har varit välkommen att dela dem med oss. Känner du irritation över det jag skrivit, är det ditt bekymmer och då får du ta dig en funderare på varför du reagerar som du gör. Jag har inte för avsikt att peka ut någon eller några. Vill endast dela med mig. I det bästa av världar, väcka en tanke och öppenhet kring HD hos hund.Kanske, kanske, kanske hjälpa någon.

// Birgitta

Jag fick låna en ängel.

by Birgitta1. juli 2016 16:05

Tack älskade Mea för allt du gav oss.

Tack för alla goa skratt.

Tack för all oro.

Tack för att du fostrats familjens hundar till fina, flock kännande hundar.

Tack för all kunskap jag fått på din resa.

Idag 1/7 2016 har Mea fått somna och äntligen slipper hon ha ont mer.

Nu är de bara mitt hjärta som värker, min själ som är tom, mina tårar som inte vill sluta rinna.'

Ja detta är baksidan av djurägandet. Denna förbannade plikt man tar på sig den dagen man skaffar ett djur. Det är just dessa dagar man säger: Jag skall aldrig skaffa fler djur.

Men då glömmer man alla dessa fina avtryck som dom lämnar efter sig.

Mea har alltid tassat omkring och haft koll på familjen. Har hon sagt att allt är lugnt så är det det.

Mea har alltid haft full koll på vem och vilka som kommer och går på gården. Är dom välkomna så är dom det.

Mea har alltid välkomnat nya hundar i familjen, nya katter i familjen och nya vänner till familjen. Är dom välkomna så är dom det.

Sov gott min fina, fina Mea. Kommer aldrig att glömma dina undrande ögon.

Kommer aldrig sluta höra ditt "knorrande" under sängen.

Kommer aldrig glömma alla gånger jag hojtat nej, när du tyckte att du skulle ha maten på diskbänken.

Kommer aldrig glömma alla timmar av oro, när du lurat ut småflickorna på kaninjakt.

Kommer aldrig att sluta fundera på om jag gjorde rätt eller fel.

När jag ser hur hon ser ut, vet jag att beslutet var rätt. Hon har försämrats ytterligare de sista 6 månaderna. Nu finns inget brosk kvar alls i slitytorna och Mea hade ont, så ont. Jag vet exakt vilket dag brosket brast för den dagen ändrades hela Mea som hund.

Du har ett eget rum i mitt hjärta ett rum jag aldrig kommer att stänga dörren till.

Galottens Mea Culpa.

Född 19/11 2009

Död 1/7 2016

 

Sov gott älskade hund.

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt

Jag fick låna en ängel
För en stund

https://www.youtube.com/watch?v=gULzUhCdpKc&sns=em

 

 

Tack snälla Pernilla, för att vi fick förtroendet att förvalta denna underbara tös.

// Birgitta

Måndag i en tung vecka.

by Birgitta27. juni 2016 12:41

Måndagar kan vara olika tunga. Men idag är det måndag.

För oss väntar en diger vecka med både glädje och mycket sorg.

Vi börjar veckan i glädjens tecken.

Vår fina Pia-Lotta fyller 7 år.

Som vi väntade på denna lilla tjejen. Vilken lycka det var när vi fick veta att det faktiskt föddes en liten tös idag för 7 år sedan som ville bo hos oss.

Den dagen började en ny resa, våran Lagottoresa.

Utan Pia-lotta hade vi aldrig fått glädjen av att träffa Mea. Så visst finns det en mening i allt.

Mea ligger idag under syrenen och bara njuter av att det blåser i pälsen.

Vi har gått en skogspromenad och jag har tittat med dom kritiska glasögonen på henne.

Ja hon missar vissa steg. Jag hon går med hela ryggen. Ja hon går med olika långa steg. Ja hon går med förkärlek passgång. Alla tecken tyder på att nu är det nog med lidande för hennes del. Min hjärna och mage säger att så är det, men hjärtat och känslan säger något annat. Faan att man inte kan vara synkroniserad när det behövs. Man får ju bara huvudvärk av att vara så ambivalent.

Kvällarna tillbringar Mea i stolen på altanen, som kommit att bli hennes borg.

Nu skall ni få se hur hon såg ut i sina leder den 1/9 2015. Sista plåten som är tagen på Mea.

Det jag ser är i alla fall väldigt synkat med det jag upplever i hennes kropp. Artrosen känns tydligt på utsidan av hennes ben. Jag ser hur missbildad leden är när hon går. Ja mitt öga ser, min hjärna förstår men.....Lik förb... funderar jag över om detta stämmer och är rätt beslut. Ja jag vet att det är det mennn....

Jag vet att du många gånger säkert funderar på varför jag väntat så länge med att ta bort henne? Varför beställde jag tid 1 hel månad innan dagen D? Är det inte ett sätt att dra ut på pinan? Jo... det är en lång pina, men jag har väntat, just för att jag vill veta hur Mea ser ut idag i sina höfter och det finns bara en som får röntga henne. Så det kommer att tas en sista plåt på henne på fredag. Det finns bara ett ställe som jag känner förtroende för som kan hjälpa henne och faktiskt förstår att detta är nödvändigt. Så ibland måste jag vänta för att få det som jag vill.

Önskar dig en fin måndag.

Nu blir det nog inte så mycket mer skrivet denna veckan. Är en upptagen kvinna hela veckan.

Njut av veckan och ta vara på varandra. Du vet aldrig hur länge det varar.

// Birgitta

Ja du

by Birgitta26. juni 2016 10:37

Hej igen.

Förstår att jag trampar omkring på en massa ömma tår.

Men som jag hela tiden skriver. Blir du förbannad, illa berörd eller får negativa tankar runt det jag skriver. Ta dig en funderare på varför du reagerar som du gör. Inte är det för att jag gör, som jag gör, och inte är det för tänker som jag, tänker, som gör att du reagerar som du gör. Fundera lite eller skona dig själv och sluta följa oss.

När och om du får veta att din hund är belastad med HD. Betyder det på intet sätt att den behöver gå samma öde tillmötes som Mea. Mea har en höftled som utvecklat artros i en rasande fart. En utveckling som jag är ganska så säker på inte drabbar alla hundar med HD.

För att en hund har Höftledsdysplasi behöver det inte betyda smärta och elende, det kräver däremot målmedvetet tränande och öppna ögon för hur hunden mår. Vilket också innebär en ekonomisk och känslomässig belastning.

Vad gör jag om min hund drabbas av HD? Först och främst be att någon som är duktig på att läsa röntgenplåtar kika en extra gång och se om det kan synas någon anledning till att det ser ut som det gör i hundens höfter. En del är födda med grunda skålar, en del har slappa ligament men det finns också en del hundar som har en fin höft men där bekymret sitter på någon annanstans. Höften är ett symtom på något annat. Är väl medveten om att det är svårt att få den hjälpen men det underlättar när du skall hitta övningar för just din hund. Ta med röntgenplåten till massören. Hon/han kan ha den som underlag för att bedöma vad som blir bästa övningarna för din hund.

En hund med bekymmer i höftleden skall inte springa statiskt dvs cyklas, löpbandstränas osv... En hund med bekymmer i sin rygg skall inte backtränas. Det finns en del grundregler i träningen som du kan få hjälp med hos en duktig massör eller fysioterapeuth.

Viktigast för hunden är att ni börjar träna inifrån. Dvs börja med de små, små musklerna som stöder leden och hjälper till med att balanser rörelsen.Sen inriktar ni er på de stora muskelgrupperna.

Hur gör man det. Hunden kan stå på sina bakben och gunga fram och åter. Balansera på en balanskudde, en vanlig soffkudde eller lär hunden sitta i en liten kartong, är alla bra koordinationsövningar. Undvik att använda höga bollar, skulle hunden ramla ned på sin onda höft kan det innebära mer smärta på sikt. Träna hunden att lyfta sina ben. Gå i stege, gå långsamt över pinnar i skog och mark. Jag föredrar att hundarna går koppel på stranden, vattnet ger ett bra motstånd.  Jag vet att många simmar sina hundar, min åsikt om det är lite tvådelad. Ja, simning tillåter hunden röra sina leder utan att belasta dem. Men det tvingar också hunden att ta ut sina rörelser vilket inte alltid är så bra om man inte kan röra i leden utan att det blir ett motstånd.

Vattentrask eller löpband är också en sådan träning jag känner en tudelning för. Vattenmotståndet är toppen för leden att jobba mot, men friktionen mot gummibandet ger ett stumt motstånd som inte är gynnsamt för alla individer. Det krävs en duktig terapeuth för att se hur hunden möter underlaget med sin tass och hur svarar kroppen på denna statiska rörelse. Mea har slutat med löpbandet sedan 2 år tillbaka. Hon klarade inte motståndet mot gummibandet som rullar i ett statiskt tempo. Hon simmar inte heller av den anledningen att hon inte kan ta ut rörelsen utan att det smärtar henne. Massage är en gynnsam behandling för höft hundar. En del svarar bra på ledljusbehandling men det måste också behandlas med försiktighet och på hundens villkor.

All träningar måste genomföras på hundens villkor. När hunden tränar något, springer i skogen, leker med kompisar får den ett adrenalinpåslag vilket gör att den inte uppfattar smärtan i momentet. Det är din uppgift som hundägare att säga, nu räcker det. Du klarar inte mer idag.

Mea kan och har ibland smitit ut, för att jaga hare. Tätt följd an syster Liza. Dom kan vara ute flera timmar och då är det lätt att tänka att den hunden har inte ont, så som hon springer. Men dagen efter kan jag se en haltning på ett framben eller ett bakben. En ökad stelhet i ryggen. En hund med artros, ledar inte i höftleden när den går. Den vickar på höften och böjer i korsryggen. Vilket innebär en ökad påfrestning på ryggens ligament och små små muskler. Den väljer väldigt ofta att gå i passgång. Andra tecken på att smärta kan vara avlastning i någon led, diarre eller att humöret är sämre, sover mer än vanligt, ligger för sig själv och försvarar sin mat (vilket Mea aldrig gör annars) allt detta är tydliga tecken på att hon inte mår bra.

Den 8/11 2014 såg Meas höfter ut såhär. Då försvann allt hopp för oss att hon skulle bli så mycket äldre.

Som röntgenexperten spontant uttryckte det. -Hade hon vägt lite till, hade dessa höfter inte kunnat bära henne.  Som du säkert ser finns inget utrymme för leden att glida i skålen. Skall Mea kunna gå, kan hon det endast för att hon är stark i sin rygg och rörlig i sitt kors. Jag tror inte att du behöver så stor fantasi för att förstå hur förb... ont hon måste ha i sin muskelatur i rygg och sina höfter. Hon får och har fått massage och ledljusbehandling under en lång tid. Talade med en ortoped för ett tag sedan, han förklarade för mig att i höftleden finns inte så mycket känselreceptorer, men hjärnan uppfattar smärtan och lurar kroppen att det kommer från ett annat ställe ex. knä, en fotled.  Så att Mea haltar och ibland vilar ett bakben är troligtvis ett symtom och beteende på att höften smärtar henne.

Nu går dagarna snabbt. Har "bara en plåt kvar innan jag skrivit om våran resa.

Den upprör och gör uppenbart folk förbannade. Men så får det vara. Detta är vår resa. Kan vi få en enda att tänka ett varv till så är inte denna resan förgäves. Så ursäkta men det krävs nog att några av er blir förbannade.

Ha en go söndag. Själv skall vi pusta ut efter en fantastisk trevlig midsommar. I morgon startar en vecka som kommer att bli på flera sätt fasansfull, och jobbig,  den kommer att sätta sig som ett ärr i mitt hjärta. Men vissa ärr är på sikt kära ärr.

// Birgita

Midsommar dagen.

by Birgitta25. juni 2016 17:49

Hej.

Tack för att du är här igen. Hoppas att du finner det intressant att följa oss.

Nu har vi 6 dagar kvar att räkna ner. Vi räknar S A K T A. Fäller en tår, tar oss i kragen och njuter av varje minut.

Nu närmar vi oss så sakta Meas sista röntgenplåt.

Hoppas du haft en fin midsommar. Med mycket godis på både tallrik och i glaset. Mea har fått göra som hon vill. Börjar få lite ångest och dåligt samvete för att vi inte gör bara roliga saker. Men Mea är lyckligt ovetande och jag mår inte bra av att överdriva. Så vi tar dagen som den kommer resten av våra dagar tillsammans.

Jag är inte ute efter något medlidande, dina tårar och absolut inte några "tycka synd om" kommentarer. Vi har fått ha Mea på övertid och det är vi så glada för. Så glöm allt medlidande, var glad med oss. Mea har tillfört kunskap, tålamod, bra uppfostrade hundar i familjen och en massa lycka och goa skratt. Många tårar och mycket skratt. Men jag erkänner jag är så tveksam om jag gör rätt, kanske, kanske är det inte så illa så vi behöver.....

 Här är plåtarna som är tagna 7 januari 2014.

Nu behöver man inte vara expert på något sätt för att se att Meas höfter har förändrat sig. Artrosen angriper aggressivt. På bara 6 månader har hon fått så dåliga höfter att om hon vägt 30 kg till, vore det tveksamt om höften skulle bära henne. Mea kämpar vidare. Hon haltar inte. Hon gnäller inte, men jag hör på hennes humör att hon inte är bekväm. Hon morrar om någon närmar sig för snabbt. Hon vill ligga ifred på natten. Hon kryper under sängen och vill inte att någon kommer in i sovrummet. Men vad som är tydligast är att hon har fått psebdomonas bakterier i öronen. Vilket innebar en sövning, rensning av öron och medicinering. Hon har också under denna perioden en Boxerulculus. Dvs hon fick ett hål på sin hornhinna som blev större och större, det läker inte. Hon genomgick en jobbig behandlingsperiod, med uppsydda ögonlock och medicinering 9 ggr/dygn i flera veckor. Hade vi inte lyckats få ordning på detta hotade en amputering av hennes ena öga.  Jag är 100% säker på att hennes minskade immunförsvar (pg av artrit och artrosen) gör att hon inte klarar minsta lilla bakterie angrepp. Jag är fullständigt medveten om att jag skulle bli omyndigförklarad om jag kom till veterinären och sa att hennes inf i ögat beror på att hon har en svår artros.  Men vad jag lärt mig, i den kunskap, jag förskansat mig genom Meas sjukdomstid, finns inget tvivel för mig. Kroppen är en helhet och i hennes fall har kroppen fullt upp med rygg och höfter och klarar inte minsta påfrestning. Jag lindar inte henne i bomull men försöker akta henne för nya infektioner.

Så du som säger att en hund med dessa bekymmer mår bra, kan springa, hänger med...faan ta dig. Det säger mer om dig och din okunskap, än om hunden.

Kanske skall berätta att jag har samma bekymmer som Mea och vet exakt hur förbannat ont det kan göra. Jag har en omformaterad höft, dvs dom har slipat bort brosk på min höft för att min höftknöl skall kunna glida i skålen. Nästa blogg tänker jag ta upp lite om träning och icke träning. Allt är inte bra för att det heter träning. All träning är individuell och skall anpassas efter individens behov och vilken period dom är i.

 

Till dig som känner sig utpekad. Ja återigen är det ditt bekymmer inte mitt. Du är välkommen att läsa mina tankar ändå. Ändrar du dig är jag glad, om inte är det beklagansvärt.

// Birgitta

Midsommar 2016

by Birgitta24. juni 2016 13:10

Vi önskar er alla en fin midsommar.

Med ett gammalt foto på våran fina, fina Mea Culpa.

 

// Birgitta

Regn och rusk.

by Birgitta21. juni 2016 09:46

Hej igen.

Gläder mig till att du kikar in och läser vad jag skriver.

Idag är det regn och rusk på utsidan idag. Även om jag är djurvän så finns det djur som jag faktiskt hatar och i synnerhet vid regn. Å de e flugor.

Har idag bestämt mig för att "nörda" lite. Fick förfrågan från en Lagottovän om jag ville visa lite vad jag ser. Inte helt lätt men försöker som "Kurt Ohlsson" med lite ringar och sträck.

Så här ser Mea ut i sina höfter den 7/11-2013. Nu är processen igång igen. Den lilla glädje och förhoppning vi kände vid förra röntgen tillfället, grusas nu rejält. Nu ser vi  (Mats, Pernilla och jag) tydligt att artrosen sakta smyger på. Som små dimmor syns det, hur artrosen sakta utvecklas i båda lederna. Tur att vi inte denna dagen visste i vilken fart den skulle ta. Mea får pröva smärtstillande, enda sättet för oss att förstå hur ont hon har. Hon blev helt tokig på dessa piller. Så vi beslutade att hon skulle avsluta kuren efter ett par dagar. Men om jag då vetat vad jag vet idag hade jag kanske låtit henne äta några fler dagar. Det är så att om man går med smärta och sedan blir smärtfri kan hormonerna i kroppen reagera  med "kalla det överskotts energi" så om Mea fått käka Rimadyl under en längre period kanske, kanske vi sett ett annat resultat. Nu är och var jag fast besluten om att hon aldrig skulle hamna där, att hon behövde käka piller för sin överlevnad. Men det är mitt ställningstagande och det står jag fullt ut för. Om du som läser detta valt att ge din hund smärtstillande är det väldigt bra för er.

Jag är ingen röntgen expert (hoppas inte att jag framstår som en sådan) på något vis men försöker här ringa in hennes pågående förändringar. Jag har lagt bilden i större format för att du skall se hur jämt musklad hon är, därmed kan du få en aning om varför det ser ut som höftkulan, dragits in i skålen. Det är endast för att Mea har en stark och bra muskulatur som stöder och håller leden på plats. Bra muskler är A och O för en hund med dåliga leder. Ja hundar skall och måste tränas, om dom är belastade med HD. Om ni hör talas om hundar som tävlar på hög nivå med dåliga höfter, så stämmer det alldeles utmärkt. Men det beror på att husse/matte tränat sin hund till hållbarhet. Det kräver både tid och pengar att komma dit. Det är inget argument för att försvara dåliga höfter. (vilket jag tyvärr fått till mig via ett pm)

Det finns många bilder som man kan använda för att skapa sig en bild av hur en höft fungerar. Denna hunden ligger på intet sätt som på en röntgenbild, men den kan ge en god bild av hur en frisk höft ser ut.

Man kan också välja att titta på modeller av höfter. Denna modell beskriver väldigt bildligt hur en frisk kontra en belastad höft ser ut. Jag lovar dig att om du får en chans att känna skillnaden på glidet mellan dessa höfter. Då förstår du varför hundarna lider av artros.

Men vad är artros?

Artros är kroppens försvar mot något som skaver och ställer till. Det blir en Artrit i leden, dvs en inflammation. Inflammationer bryter ned. Då sätter kroppen igång och  bygga upp ett brosklager i leden, för att på så sätt skydda leden mot mer slitage. Det uppstår ett moment 22 kan man säga. Kroppen är dum och ställer till det i sin iver att skydda sig.

Det finns olika sorters artros. En som kallas, primär och kommer utan någon synlig bakomliggande orsak. En sekundär och den kommer av sjukdom eller trauma. Meas artros är en sekundär artros, som är ett symtom på hennes rygg, och det är denna typen av artos, vi som uppfödare kan hjälpa till att undvika. Genom att inte använda hundar med känd dålig HD status. Genom att fodra våra tikar på ett bra och sunt sätt och framför allt ge våra valpköpare bra råd och tips med sig hem. Vi kommer aldrig att komma från att hundar får HD. Men vi kan minska risken genom sunda tankar. Det är vår förb...plikt mot rasen och våra valpköpare.

Om ni mina valpköpare skulle bli oroliga över era valpar. Så har jag gjort så gott jag kan. Både Pia-Lotta och Scattis kommer ur fria släktträd. Hittills har varken Plotta eller Scattis fått några avkommor som blivit belastade. Så vi håller tummar och tår för att även era älsklingar kommer att vara fria. Skulle någon av dem ( gud förbjude) visa symtom på HD finns jag här och kommer att göra allt för er och hunden.

Till er andra vill jag säga, jag är väl medveten om att jag stoppar ut hakan i en infekterad debatt. Skulle någon frestas av tanken att prata om detta bakom min rygg, ber jag er ödmjukast att genast ringa mig 0709 558162 eller skicka ett trevligt pm så kan vi talas vid om saken.

Det du läser är mina tankar och du är gäst i min dagbok. Känner någon sig utpekad, får den personen fundera på varför och ta tag i det bekymret alldeles själv. Jag har valt att lära mig något på denna resan, det är mitt val. Man kan också välja att göra som storken, stoppa huvudet i sanden, låtsas som bekymret inte finns. Å då e det ett annat val. Vi får båda stå för våra val. Men i det ena fallet får någon annan kanske betala priset.

// Birgitta

Måste tillägga att jag blev så glad av att öppna tidningen Hundsport Special idag.

Läs och begrunda. Många saker kan inte skrivas bättre.

 

 

Söndag idag och dagarna går.

by Birgitta19. juni 2016 17:31

Söndag idag. Lite sval och väldigt behaglig dag.

Dagarna rusar iväg nu skriver vi 11 dagar. 11 dagar......Cry

Mea älskar att ligga i lugn och ro och bara vara. Hon sover mycket numera. Något som jag tolkar in i att hon faktiskt inte mår så väl längre.

Jag ser när hon går att hon går med hela ryggen, hon rör inte sina höftleder längre. Väljer att gå i passgång och undviker att trava. Galoppera och skritta i lugnt tempo går alldeles utmärkt. Det är när jag ser det och det är då jag tvivlar, på mitt beslut. Men för Mea finns inget tvivel tyvärr. Det finns bara en väg ur detta smärtsamma tillstånd. Idag har jag svårt att vara i nuet. Tar ut för mycket i förskott och det gläder ingen. Så skärpning....

Det skall ju trots allt vara gött å leva.... Det kliar dödskönt på ryggen/ Scattis

Min finaste fina. Pia-Lotta har fått fnatt, tror hon börjar få vårkänslor. Hon leker, och hittar på en massa rackartyg med ungflickorna. Hon lockar just nu fram många goda skratt. Om jag trodde på att hundar kan planera, skulle jag tänka att hon tagit på sig pajasrollen för att vi behöver en pajas i huset, just nu. Kanske är det så ändå.

Små flickorna busar ständigt. Är en ständig källa till glädje.

Liten tillbaka blick.

1/7 2013. Enda gången jag åkt hem från kliniken med lätt hjärta och med hopp om att detta skulle stanna av. Ingenting har hänt med Meas höfter den sista 6 månaders perioden. Varför, äter hon rätt? Har träningen börjat funka eller är det sån tur att artrosen helt enkelt valt att lugna ner sig? Underligt är att när det ser ljusare ut väljer man ändå att fundera på varför.

Jag såg att Mea trots allt, hade ont av sina höfter. Jag märkte det väl när hon simmat. Hon klarar inte av att simma, denna våren som hon gjort innan. När hon varit i en stund, rusar hon upp och äter hysteriskt gräs eller dricker, så man kan tro att hon tänker tömma sjön. Just sådant beteende är en tydlig signal på att hunden har något som smärtar och är obekvämt. Så 2013 slutade Mea att simma, efter det var det sakta promenader i strandkanten under ordnade förhållande som gällde. Idag avstår Mea själv att simma, åker vi till sjön står hon numera bara med tassarna i sjön och tittar på dom andra som simmar.

Det är smärtsamt att se sin hund förändras.

Vissa bilder kommer alltid att sitta på näthinnan.

Älskade förbannade hund.

 

Jag har förstått att mina inlägg gör en del av er lessna och påminda om att man inte får ha varandra för evigt. Det är inte min mening. Jag ber om ursäkt för det.

För mig är det viktigt att vi prata om, smärtan man upplever när hunden inte mår bra i sina höfter.

Tack till alla er som skriver till mig och berättar om era hundar och deras, samt era bekymmer. Till dig som föder upp önskar jag att du fick möjligheten att läsa det jag får läsa. Tänk efter före!... Det är du som kan göra skillnad.

// Birgitta.

Tiden går fort även om man inte är så lycklig.

by Birgitta15. juni 2016 18:10

Tiden går fort även om man inte är så lycklig.

Nu hoppade tiden iväg. Idag skriver vi 15 dagar. Fy faan va det kändes jobbigt att skriva 15. Tårarna brinner innan för ögonlocken. Tror säker att du funderar på varför jag plågar mig med att räkna ner, för det är faktiskt en nedräkning jag håller på med. Ja skall erkänna att ibland funderar jag också på varför jag skriver om detta. Men någonstans i mitt hjärta, tror jag att jag kanske, kanske skall kunna påverka någon att tänka ett varv till innan. Innan vadå? Jo innan "någon" låter en otestad hane eller, en HD belastad tik gå i avel. Innan "någon" parar hundar som inte har röntgade avkommor. Innan "någon" bestämmer sig för att ta valpar, innan hen undersökt hur syskon, föräldrar, far och morföräldrar ser ut i sina höfter.

Mea är avlad från fria föräldrar, fria förfäder och har syskon som alla är fria från HD. Ändå gick det såhär illa med hennes rygg och hennes höfter. Vad kan då inte hända med valpar som har föräldrar som är belastade. Nu är jag inte så naiv och okunnig att jag på något sätt tror att genetiken är allena det som orsakar HD belastning. Mat, golv, valptiden, mammas matsmältning och mycket mycket annat, är nog stora bidragande orsaker till varför hundar får HD. Nog pratat om det för idag.

Våran älskade Mea,"alias Ferdinand" tar alla chanser att sitta i värmen. Värme gör gott för hennes ömma rygg och smärtande höfter. Hon vill vara med och ha koll. Då är entren en bra plats att sitta på.

Nu har det gått 6 månader och vi skriver 15/8-2012. Mea är nu snart 3 år gammal. Nu syns det tydligt hur artrosen växer till. Mea har försämrat sin gång men är fortfarande ganska glad och vill gå med på promenader, leker lite med sina "flock syskon". Men är också mycket klarare i sitt hundspråk, om hundar springer, hoppar eller kommer för nära henne på natten.

Hennes vänstra höft har lugnat sig lite och ger oss hopp om att kanske, kanske stannar förloppet. Vi slits mellan hopp och förtvivlan. Men ändå minns jag att efter denna gången körde jag hem med ett lugn i att hon faktiskt inte rasat fullt så mycket som jag trodde och som vi befarat. Kan berätta att det är inte så många gånger jag kört hem utan att tårna runnit och bröstet värkt.

Tror ingen säger ingen, kan förstå den uppgivenhet som man känner när det bara går utför.

Vi tränar vidare. Mea går fortfarande på löpbandet, har gjort om träningen något eftersom jag ser att hon inte riktigt orkar lika bra som för 6 månader sedan. Balansbollen och balanskudden används 2-3 dagar i veckan. Jag håller henne tunn för at det skall slita så lite på henne som det bara går.

Idag tar vi dagen som den kommer. Mea får njuta och äta som hon vill. Det gör inget om hon lägger på sig nu.

Å får Ferdinand välja väljer hon att tugga på en köttig lammnacke, liggande under syrenen.

Vi har haft lite roligt också. Min goa, goa Iso ställdes ut på sin första riktiga utställning i helgen BIR valp med HP. Känns så roligt, är så stol, även om inte konkurrensen inte va så stor. Wink

Min lilla "höna" är så duktig, och så lätt att ha med sig.

Njut av din dag och ta vara på varandra. Kiss

Idag har vi åter igen fått vetskapen att vi har livet till låns. Våra tankar går till en speciell familj. Styrka skickas till er.

 

// Birgitta

P.S. mina tankar är endast mina tankar, inte dedikerade varken till  den ena eller andra. Känner du dig illa berörd av det jag skriver, är det ditt bekymmer och då får du ta tag i det alldeles själv. D.S.

Lite tung dag.

by Birgitta10. juni 2016 12:45

Idag har våran lilla Maja fått vandra på regnbågsbron.

Våran duktiga, duktiga musjägare som hållit huset rent från små möss och grunden ren från stora kaniner.

Trots allt kändes detta bra, om det kan göra det. Maja var inte kry. 15 år gammal och troligtvis hade något inre organ sagt upp sig. Vilket privilegie man har när man får hjälpa ett djur till vila, som lider. Trots det känner man sig lite trasig. Mannen har så svårt för det och han säger varje gång. Snälla inte fler djur nu, jag har så svårt att se dem döda.

Måste passa på att ge tjejerna på Falkenberg veterinärerna en eloge. Vilka fina veterinärer, alltid lika goa med djuren, alltid lika positiva och alltid med en prisbild som man inte kan klaga på en minut. Massor av Tack för att ni finns från Lagotto "Tanten.

Idag blir det en liten kortis om Mea.

2/2 2012

6 månader har gått och vi är tillbaka på kliniken igen.

Nu sederas inte Mea vid varje plåtning. Man skall inte utsätta hundarna för gift, om det inte är nödvändigt. Mea är en cool tjej och finner sig i all behandling.  Plåtarna du ser i fortsättningen. Kommer du säkert att uppfatta som lite sneda. Men det är inte rakheten som är prioo på dessa plåtar.

Ja vad säger man mer än OJ... Som ni säkert ser har det hänt en massa i dessa leder. Nu förstod vi att detta gick fort. Vi bollade lite ( vi är uppfödaren, röntgenexperten och jag) ang mat, träning och hur detta skulle eskalera. Vi var väl i detta läget rätt så ense om att med denna takten av artros-tillväxt skulle inte Mea kunna bli mer än max 4 år om det ville sig väl. Vad vi däremot inte var överens om, var VAD hon skulle äta. Min inställning till vad hundar skall äta känner du nog redan till, och den överensstämmer inte med vad veterinärkåren menar att dom behöver äta. Eftersom jag har en liten pytte räv bakom ena örat. Lovade jag att hon skulle få äta vad som var bäst för henne. Med fri tolkningsrätt. Wink Väl hemma ringde jag en av mina guru. En veterinär i Skåne och frågade om råd. Han och jag är helt ense om vad en hund skall äta. Ibland måste man ringa och prata med någon som ger en medhåll. Innocent Vad jag däremot gjorde var att låta Mea få Glykoflex 2 ggr/dag. Det var vi alla ense om. Ibland, men bara ibland gör jag som jag blir tillsagd att göra.

Jag är glad för att vi bestämt att hon skall följas, det ger mig kvitto på att det jag ser i hennes rörelsemönster faktiskt stämmer på insidan. Ibland tvekar jag på att det jag ser faktiskt ÄR det jag ser.

Meas vardag rullar vidare. Hon är våran Ferdinand ligger under syrenen och har fullständig koll på vem som kör in på gården eller vad vi gör i köket. Ibland brister mitt hjärta när jag ser henne. Men jag försöker förhålla mig till verkligheten. Går sådär vissa dagar skall jag erkänna.

Ja Pia-Lotta jag glömmer inte er. Bläng inte så. Ni skall få er tid ni också.

Nu skall  minstingen klippas till lite, vi har planer för helgen Sealed

Trevlig helg på dig och njut av din dag. Har du ett djur du kan krama om så gör det.  Ja släng iväg en kram till din sambo, make, hustru eller vem du får lust att krama.

Kramar är bra medicin och läker själen.

 

Kram på dig // Birgitta

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina två lagotto-tikar Pia-Lotta och Mea. Men det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv