v 7

by Birgitta25. mars 2017 10:13

Hej igen! Ibland haglar uppdateringarna tätt. Tiden rasar iväg. Jag har lite svårt att hinna med i svängarna.

Liza går nu in i vecka 7, dygn 42-49. Nu händer det spännande saker i hennes mage.

Man kan tydligt se och känna valparnas rörelser, om det inte "bara" ligger 1 eller 2 valpar i magen. Då ligger de lite mer inbäddade och kan vara svåra att känna. Men hos Liza känner jag dem tydligt, i synnerhet på morgonen när hon kommer för att få morgonfjäsket. Då är det full fart på telningarna i magen.

Liza har nu ökat 1.6 kg i vikt och har nu antagit en lite rultande gång. Wink

Under denna veckan börjar pälsen växa ut. Man kan se vilken färg valparna kommer att få. Tassarna och trampdynorna är nu färdigutvecklade. Fostret ser nu ut som en valp.

Mest spännande är att valparna nu känner när man klappar tiken på magen. Hudens känselreceptorer är redan välutvecklade och uppkopplade till hjärnan. Så nu klappas det mycket på magen, jag vill ju att dom skall känna igen beröring. Redan vecka 7 lägger vi en liten grund till framtida kontakt med valparna. Spännande eller hur.Kiss

Dygn 48 är skelettet så miniraliserat och utvecklat att hela valpen går att se på röntgen.

Om någon valp dör under denna perioden resorberas inte längre fostret, utan det kan i bästa fall, mumiefieras och kan födas som ett litet hårt skelett. Om ett foster dör under denna perioden kan detta leda till att hela kullen dör. V 7 är en kritisk period i dräktigheten.

Liza och Scattis fördriver sina dagar, med att vara en flock och undersöka dagen och vad den har att erbjuda. Idag möter dom dagen i solen.

Mormor Pia-Lotta börjar morgonen med en stund i solen sittande på gården med full koll på vem som kommer och går.

Syrran Iso är lyckligt ovetande om att idag är dagen för besök hos frissan.

Likaså för pappa Scattis. Har man en Lagotto får man vara beredd på att lägga tid på pälsvård. Detta är ingen ras som man "bara" har,utan det kräver en hel del jobb att hålla dem tovfria och fina i sina pälsar. Iso skall idag rakas ned, hon skall vila från utställningar och hennes päls behöver få växa ut från grunden. Nu har hon vuxit ur sin valppäls och den nya fina pälsen skall få en möjlighet att komma krullig och fin.

Pappa Scattis skall tovas ur, badas och grovklippas, för honom väntar en del vänstervarvande i vår och sommar.

Så även om våren knackar på dörren får man stå inne och göra det som skall göras. En fördel är att idag får småfåglarna mjukt hår att bädda med, så fågelungarna kan mysa i mjuk lagottopäls.

.

Jag skall försöka få tid att ta ut "Pärlan" på första vårturen. Laughing

 Idag har våren kommit till Okome.

Vi ses snabbare än du anar, tiden rusar iväg och snart har vi påsk vi är många som längtar till den helgen Wink

 

Vill du läsa mer så scrolla dig neråt i mina inlägg. Där hittar du också kontaktuppgifter till mig.

Tack för att du tar dig tid och besöker min dagbok, hoppas du tycker det är lite roligt och intressant.

Önskar er alla en fin och vilsam helg!

// Birgitta

Valpresan.

by Birgitta20. mars 2017 11:14

Hej, igen jag är glad att du kikat in och vill läsa lite om vår valpresa.

 Jag har känt den första rörelsen av några små liv. Man kan nu se hur valparna ligger i hornen, när Liza som hon ofta gör, ligger på rygg med magen i vädret. Hon är en HUNGRIG blivande mor.

I slutet av dygn 40 bildas dom små klorna. Nu är fostret som mer och mer är lik en valp och är nu stor som en biljardboll.

Nu har ögonlocken och öronen växt så mycket att dom täcker ögon och öronhålorna. Nu börjar de yttre könsorganen ta form, bilda han och hon organ. Tarmsystemet har nu lämnat navelsträngen och ligger på sin plats i buken. Morrhåren börjar växa ut.

Nu börjar en period, dygn 40-63, där fostret växer 75% av sin storlek.

Om 2 dagar (dygn 42) har skelettet förkalkat sig så mycket, att man kan röntga och se hur många valpar som finns i magen. Det kommer jag INTE att göra med Liza, jag har rätt bra koll på antalet ändå  ;) För er som tänker att jag svamlar när jag säger att jag "känt" Vill jag berätta att jag under min utbildning, lärt mig känna av flöden, rörelser och förändringar i kroppen. Mina hundar är mina provklienter, så dem har jag känt och klämt på så mycket att jag känner minsta förändring. Återstår och se om jag känt rätt!

Mamma Liza, behöver mer och mer mat. Men får mindre och mindre plats för maten så nu börjar ett par veckor med mat flera gånger om dagen. Det blir hon glad för, hon som är så hungrig. Nu får hon bra och näringsrik mat, jag skämmer bort henne med det bästa.

Nu börjar tiken bli rund om magen och bred över ryggen. Valparna ligger upp mot ryggen.Det första man ser är att midjan försvinner och ryggen blir bred. Tiken ändrar sin gång, ser nästan lite stelbent ut när hon går. För mig som är "en nörd" av stora mått, är detta med rörelsen så spännande. Eftersom där ligger några valpar börjar magen också anta en rund form.

Liza är rakad på magen efter dom ultraljudade henne, om du undrar varför hon ser så "naken" ut på magen.

 

Vill du vara säker på att inte missa någon uppdatering så prenumerera på mina inlägg. Det gör du uppe på höger sida.

Är du seriös intresserad av någon valp. Villig att HD röntga och BHA din hund när den är 1 år är du välkommen att ringa mig. OBS jag har inte tid att bara "snacka" hund.

Ring: 0709 55 81 62 eller 0346 77 42 44 eller birgitta@enhand.se

Du kan också klicka på kommentarer längst ned till vänster, och där skriva några ord. Det gläder mig alltid att höra ett ord eller två från er som läser min blogg.

 

// Birgitta

Dagarna rusar iväg.

by Birgitta19. mars 2017 14:05

Hej igen, kul att du är här!

Dagarna rusar iväg nu är Liza redan på 36e dygnet. Magen har nu börjat runda till sig och jag ser tydligt att hon är en dräktig tik. Hon har ökat 1 kg i vikt. Nu får lite mer mat fördelat på 3 ggr om dagen.Hon får också lite extra kalk (benmjöl)och lite C-vitamin i sin mat. Allt för att hon skall kunna förbereda sig för den kommande valpningen och det ökade kalkbehovet som mjölken kräver. Även för att valparna skall få en så gynnsam utveckling, som möjligt och som jag som uppfödare kan bidra till.

Detta är vad du ser på ultraljudsbilden.

Nu har fosterblåsorna, som nu är mellan 2-3 cm stora, lagt sig tillrätta i hornen.

Hundar har inte som vi en livmoder, utan dom har 2 horn, där fostret ligger fint och växer till.

Man kan dag mellan 22-28 urskilja vad som är fram och bak på fostret. Man kan också väl utskilja fram och bakben. Men fostret är så litet innan dag 27, så man kan inte se det på ultraljud. Först mellan dag 27-30 är det möjligt att urskilja om det ligger några valpar i magen. Det är också väldig svårt, om inte nästan omöjligt att räkna hur många där ligger.

Dygn 29 - 35 händer det en hel del. Foster från en hund av Lagottostorlek är nu ca 19 mm stort och har hittat sin plats i hornet. Nu kan man tydligt se ögats konturer, ögat, ögonfransar och ögonlocken utvecklas. Dom små tassarna håller på att ta sin form. Tårna delar på sig och skelettet har börjat mineralisera sig. Öron lappen börjar ta sin form. Tillväxten och vikten på fostret tar nu fart.

Dessa dagarna är det mest känsliga perioden, och det är viktigt att tiken får lugn och ro och inte utsätts för onödig stress under denna perioden. En stressad tik eller en tik som utsätts för trauma kan lätt resorbera (tillbakabilda) ett eller i värsta fall alla foster.

Just idag på dygn 36 ser fostret ut såhär.

Om man ultraljudar dygn 38 dvs... om 2 dagar. Ser det ut så här. Du kan på teckningen se vad det är du ser på plåten.

Jag känner mig så lycklig och ödmjuk inför det som just nu händer i magen på min fina lilla Liza. Väntar spänt på att kunna höra och känna valparnas rörelser.

Måste väl passa på att berätta att 2 av flickorna, var i Malmö på utställning igår.

Båda slutade med exelent med fin kritik. Gladast blev jag över att båda fick trevligt temperament i kritiken.

Iso

Alba

Tack Mia och Agneta för att ni visar Alba.

Ser fram emot att få rå om henne i 3 veckor framöver.

 

Vill du vara säker på att inte missa någon uppdatering så prenumerera på mina inlägg. Det gör du uppe på höger sida.

Vill du kontakta mig:

birgitta@enhand.se eller 0709 55 81 62 eller 0346 77 42 44

Du kan också klicka på kommentarer längst ned till vänster, och där skriva några ord. Det gläder mig alltid att höra ett ord eller två från er som läser min blogg.

Kanske håller du inte med eller kanske gillar du vad du läser.

 

Birgitta

 

Jihia nu är vi glada.

by Birgitta15. mars 2017 16:40

 

Kennel One Hands.

Den lilla familje-kenneln som sätter hundarnas hälsa och mentalitet i första rummet.

Kenneln följer rasklubben & SKKs avelsrekommendationer.

SLRKs http://lagottoklubben.se/avel-halsa/avelsrekommendationer/

SKKs . https://www.skk.se/sv/uppfodning/regler-policys-och-lagar/

Jag kan nu med säkerhet, säga att vi till påsk, blir fler i familjen One Hand.

Liza och Scattis väntar tillökning.

Dessa små blåsorna förväntas bli bruna krulliga Lagottovalpar.

Hur tror jag mig veta att dom blir bruna? Jo Scattis är homozygot, (såvitt jag kan förstå och kan läsa mig till i hans stamtavla) dvs han bär bara på anlaget för en färg och det är brunt. Liza bär på 2 färganlag. Båda föräldrarna behöver bära på 2 olika färganlag för att valparna skall kunna få olika färger. Men vem vet denna kullen kanske bevisar motsatsen. Genetik är spännande. Vilken tur att en bra hund inte har en speciell färg.  Alla Scattis valpar är helbruna.

SE29798/2013
DK UCH SE UCH

Yllegårdens Cla-Coc Scatto"SCATTIS"

HD A

Scattis är testad fri Storage disease

Juvenil epilepsi fri efter sina föräldrar.

Korthår testad fri.

Ögonlyst UA

BPH testad med gott resultat.

Scattis följer rasstandarden för hanar, både när det gäller höjd och vikt.

Scattis är en go glad och lättsam kille. Han har en tät krullig päls och ett härligt temperament.

Han är alltid vänlig i alla lägen, både mot människor och andra hundar.

Alla hans valpar som röntgats är HD fria. Alla valpar utom 3 är röntgade.

 S32877/2009
RLD A RLD F RLD N SE UCH SE VCH

Mattisbackens Claudius
S28641/2003
DK UCH FI UCH RLD N SE UCH SE VCH
Scheffelfältets Paggio-Totti
S57605/2002
Toldo
S13915/2001
LU CH

Scheffelfältets Principessaperfetta
S49483/2006
C.I.B. KBH V-08 NO V-08 NORD UCH NORD V-08

Kråkslottets Pelago
S30522/2000
Téte Noir Zonzo
S46608/2002
Barista's Vienna
S43256/2005
Yllegårdens Com-To Coccinella
S40803/2002
DK UCH EE CH INT UCH NO V-03 NORD UCH SE V-03

Bonebreakers Compagnone
S56533/2001
Giove
S28577/99
DK UCH FI V-01 NORD UCH NORD V-01 SE V-00 SE V-02

Cobby's Cirena
S36747/98
NO UCH

Scheffelfältets Ariela Accurata
SHSBA4445
Billo

S40896/97

Erika

 

46118/2014
Galottens Quadriceps"LIZA"

HD B

OC 0

Utställd med VG, med fin kritik.

Liza kommer ur en kull med 100% Hd fria valpar.

Hennes mamma, Galottens Nonus, har lämnat 100% HD fritt, av sina röntgade valpar. 1 oröntgad, röntgentid beställd.

Liza är testad för Juvenil epilepsi, Storage diseage och korthår.

Ögonlyst UA

BPH testad med jätte fint resultat.

Liza följer rasstandarden för tikar både när det gäller höjd och vikt.

Liza är en extremt glad, lättlärd och vänlig hund. Hon älskar att vara nära och vara med.

Liza har en fin krullig och lättskött päls.

 SE50610/2012
DK UCH SE UCH

Rozebottel's Billionaire
LIR10/166256
Rudi
LOI06/108727
Tony Dei Colli Irpibi
LOI08/72619
Kelly
NHSBBIJ22788038
NL CH

Rozebottel's Grappa
NHSBBIJL2707304
DK UCH EUW-09 IE SHCH NL CH

Dario Di Casa Cleo
NHSB2741951
BE CH NL CH

Mintaka
S50247/2009
Galottens Nonus
DK22496/2004
Lapinlumon Crista
llo
DK07616/2000
DK UCH SE U(U)CH

Cry Out Italianstyle
LOI01/58886
IT CH PL CH

Matisse
S29059/2003
NO UCH SE UCH
Sweeping Viva Galottiva
N13240/99
DK UCH LU CH NO UCH SE UCH

Toshiko's Esemplare Migliore

S41746/2001
SE UCH

Scheffelfältets Zinnia Delle Fornie

 Inavelsgrad på 0.2%

Valparna beräknas, födas till påsk och blir leveransklara i början av Juni. Båda föräldrarna, Liza och Scattis, mormor,Galottens Nonus (Pia-Lotta)och en halvsyster, One Hands Iso (Iso) finns att träffa i familjen.

 Kanske är det just din nya familjemedlem du ser på bilden?

Funderar du på Lagotto? Läs gärna rasfoldern, så du kan ställa många bra frågor när du ringer uppfödare. http://lagottoklubben.se/wp-content/uploads/2014/10/SLRK-rasfolder-low.pdf

Längtar du efter en Lagotto och är beredd på att HD-röntga och BPH testa din hund? Är du seriös i ditt köp av hund. (Bara snacka hund är jag inte intresserad av)

Då är du välkommen att maila eller ringa mig.

birgitta@enhand.se

tel: 0346 77 42 44 eller 070 955 81 62

Du är också välkommen in på min hemsida www.enhand.se, där kan du läsa lite mer om vem jag är och vad jag sysslar med.

 

Oavsett, är du välkommen att följa våran valpresa här på bloggen. Jag hoppas att det skall bli en rolig resa, men det vet man aldrig, det kan hända mycket på denna resan. För mig känns det alltid både roligt och oroligt när min tik väntar valpar. Jag är väldigt medveten om att det inte "bara" är att ta valpar på sin tik.

 

Birgitta

Ps Du vet väl att du kan prenumerera på mina inlägg. Då får du dem direkt när jag skrivit och lagt in dem. Lägg in din mailadress och klicka ja, på länken på högersida lite högre upp på sidan. DS

Liten uppdatering.

by Birgitta6. mars 2017 12:31

Nu är det dax att berätta lite vad jag gör.

Bloggen har under en lång tid fått lida för att jag har "rätt" mycket annat för mig.

Det primära just nu är att jag har ett jobb, på Djurkompaniet, jag älskar och som tar en stor del av min vardag i anspråk. Jag reser en del och är på så sätt en hel del hemifrån.

Jag  nyfiken , det har du säker förstått om du följt min blog. Min nyfikenhet har fått mig att plugga anatomi. En utbildning som om allt går som tänkt, skall leda till att jag blir utbildad KS-terapeut på hund  &  häst. Min inriktning kommer att ligga mestadels på hund.

Utbildningen är 1½ år lång och består av flera seminarier och praktiska träffar. Vi jobbar med både häst, hund och med varandra.

Hästarna och hundarna är så tydliga, berättar så klart var och hur dom vill ha det. Var någonstans i kroppen dom behöver hjälp.

KS-terapi vad är det?

Kranialsakralterapi är en mild behandlingsform som hjälper kroppen, på djupet, hitta friskhet och hälsa. En otroligt komplext behandlingsform, samtidigt så självklar. Kroppen får vad den behöver och ber om, med lätt och behandlande kontakt från terapeuten finner kroppen vägen till hälsa, återhämtning och vitalitet.

I alla kroppar finns flöden. Utöver blodflöde och lymflöde finns också ett fint flöde som försörjer den fina bindhinnan (fascian) med vätska och smidighet. Fascian är kroppens största organ, och den ombinder allt i kroppen, från minsta kärl till största benet. Ett flöde som måste fungera för att vi skall kunna röra vår kroppar i mjuka rörelser. Stelnar facsian till någonstans i kroppen kan de ge effekter och symtom på helt andra ställen i kroppen. Som terapeut lär jag mig att känna och behandla, detta flöde. Vilket innebär att under denna fantastiska utbildning, pluggar jag ligament, facsia, skelett, muskler och nerver samt vad kranialnerverna har för uppgifter i kroppen. Spännande men svårt. Mycket att läsa och lära in. Jag märker tydligt att jag inte har en 20-årings hjärna längre. Jag tycker jag har koll men sen vet jag inte vad jag har koll på.Mina kursare skrattar åt mig när jag säger att jag vet men kommer inte ihåg just nu. Men så är det. Att få fram kunskap ur hjärnans bokhylla,är inte det enklaste när jag inte vet var jag ställde boken.

I juni är jag förhoppningsvis klar, om jag klarar tenta och praktiskt prov. Efter det (kanske) en ny 2-årig utbildning väntar, skall bara bestämma mig om jag klarar att gå en utbildning som hålls på engelska. Men skam den som ger sig. Man skall inte lägga näsan i vädret, nyfiken. Det värsta är att ju mer jag läser och fördjupar mig desto nyfiknare blir jag. Jag kommer inte framåt i pluggandet, för det dyker hela tiden upp nya saker jag "måste" ta reda på.

Mina hundar har fått utstå många praktiktimmar och tålmodigt talat om för mig vad som är ok och inte ok för deras kroppar just idag.

Vad gjorde jag utan dessa fina kompisar.

Här sitter vi och tittar i kristallkulan. Kanske, kanske kan vi se vad framtiden har för oss. 

Mmm vi får väl se vad som komma skall Sealed

 

Hoppas du får en fin helg och att solen lyser på dig.

Själv blir det en helg i anatominstecken. Hoppas kunna sitta en stund i växthuset och läsa, om solen visar sig.

Nu längtar jag till våren och kanske lite extra till påsk. Wink

// Birgitta

 

Skall försöka få lite mer tid för bloggen också i vår men kan inget lova.

Kennelträff hos One Hands

by Birgitta28. augusti 2016 18:16

Kennelträff hos One Hands.

Som nog alla av mina vänner vet har jag en liten familjekennel.

Denna helgen var det dax för en Kennelträff. Alla mina fantastiska valpköpare kom med sina fina hundar och vi hade en underbar dag.

Finns inte mycket som slår känslan och lyckan man känner när alla valpar kommer med sina fina familjer. Alla vaparna har utvecklat sig till fina lugna familjehundar och familjerna älskar sina hundar. Kan inte heller beskriva den känsla, som jag känner när hundar får vara hundar. Hundägarna som låter hundarna vara hundar, inget tjat, inget fyande, inget tillrättavisande. I detta lugn, hade vi 13 hundar som lekte med varandra, utforskade trädgården ihop, inget skällande, inget morrande och alla fick vara med. Då skall det påpekas att 2 av tikarna precis kommit in i sitt första löp. Vilka fantastiska familjer mina valpar har fått.

Dagen startade med fika och en hundpromenad. Efter det vägdes och mättes alla hundarna. Så spännande att se hur dom utvecklats under detta (nästan) året. Efter lite lek och prat, åkte vi till Bygdegården och där väntade klippkurs, samt kloklippning av hundarna.

Pernilla Andersson hjälpte oss och visade hur vi skall klippa och hantera pläsarna på våra älsklingar. Många frågor, lika många svar haglade genom lokalen under timmarna vi klippte hundarna.

Min fina dotter Elisabeth ställde upp som matmor och fixade nybakat bröd, god soppa och en härlig paj med glass till fikan. Som vanligt när hon fixar mat blev det fantastiskt gott.

Tittut på dig Bulten. Matte klipper väl dig inte i ljumskarna?...Wink

Lilla Wilma. Hon älskar pyssel och somnade på bordet. Hon är så ompysslad av sin familj och låter sig hanteras hur som helst. Så stolt över detta lilla Pyre som startade sitt liv på ett mindre gynnsamt sätt.

Molly lever sitt liv i Danmark. Har blivit en lyhörd och nyfiken tjej.

Mysak. Bor i Lidköping och tränas i viltspår, sköter sig som en dröm enligt matte Kikki. Tror hon är lite partisk, men bara lite Wink.

Pixel. Han skall utbildas i viltspår & lydnad. En kille som har ett aktivt liv, är med i stallet och på hundklubben.

Ylle (Cinna) Hade med sig båda sina ägare på träffen. Vilket jag uppskattade mycket. Ylles ena matte är en klippa och läromästare för mig och min uppfödning. Ylle lever tillsammans med sin moster, så hon har en fin läromästare.

Lilla Alba är en Stockholms böna. Har haft glädjen att få följa henne på nära håll under detta året. Håller tummarna för att vi får se denna tjejen i utställningsringarna. Där hon förhoppningsvis kommer att vänstervarva med framgång. Jag håller tummarna för det. Laughing

Bulten, blev en annan hund när matte vågade sätta saxen i hans tjocka päls. Han är yrvädret i kullen. Så charmig och så underbart gullig i sitt busande.

Hans ordspråk: -Här kommer jag, nu blir det kul.

Å åter igen vår lilla Wilma. Hon lever med sin familj i Norge och har ett aktivt liv med sin friluftsälskande familj. Som för mig aldrig kommer att heta något annat än Pyret.

Iso fick stanna hemma, så du får hålla tillgodo med ett trädgårdsfoto på henne.

Hela gänget samlat (utom Iso) med sina fina mattar.

Tack för att ni kom och gjorde denna dagen till en fantastisk dag. Vi ses snart igen.

Nästa uppdatering hoppas jag innehåller något roligt och spännande.

//Birgitta

Här kommer en sammanfattning av Mea och hennes höfter.

by Birgitta2. juli 2016 17:41

Hej!

Ett stort Tack för att du följt oss och nu är här för att läsa min summering av Meas resa.

Här kommer en sammanställning på Meas resa och hur artrosen utvecklat sig under hennes 6½ år.

Vill börja med att poängtera att Mea är född av HD FRIA föräldrar, är från en kennel där, HD status, hälsa, uppföljning och röntgen har hög prioritet på alla avelsdjur. Ändå hände detta henne.

Jag är en "nörd" av stora mått och att röntga sin hund 2ggr/år är inget en vanlig hundägare förväntas göra. Mea är en av Sveriges mest uppfölja, HD belastade hund. Jag har under åren, sett hennes röntgenplåtar som ett kvitto på vad jag upplevt och känt från hennes kropp. En slags avstämning. Om du har en hund som vid 1 år konstateras med HD, C-E så kanske, du och hunden skulle må gott av, att röntga om, efter ett par år. För att se om ni behöver ändra eller lägga till träning eller ev behandla höften.

Vill också understryka, att det INTE endast är genetiken som styr, om en hund får en HD belastning. Mat, både tikens och valparnas, rörelser, hala golv, trauma och mycket mer har en avgörande effekt på ledens utveckling. Hur stor finns ingen som vet ännu. Följer med stor förväntan, att det skall forskas vidare inom detta område.

 

Galottens Mea Culpa

Röntgades 1:a gången när hon var 1 år gammal. Det ni följt och som ni kan se i denna bildserien är röntgenplåtar som är tagna under 5½ år av Meas alldeles för korta liv.

För att inte hennes liv och lidande skall kännas helt förgäves ber jag dig. Synnerhet om du är uppfödare, tänker ta valpar på din tik eller låna ut din hane. Ta dig tid titta, lär dig, fundera, läs på och undersök. Du har ett gigantiskt ansvar inför rasen, valpköparna och inte minst hundarna.

Kan denna bloggserie, hjälpa till så ingen (eller så få som möjligt) hund och hundägare, skall behöva uppleva det här. Då finns det en mening med att Mea bara fick bli 6½ år gammal. HD kan vi aldrig få bort till 100%, det är Mea ett solklart bevis för. Vi KAN däremot minska andelen hundar och hundägare, som får uppleva vårat lidande. Genom att alla tar ansvar för rasen och uppfödning, inte avla på eller låna ut hanhundar till, belastade hundar, oröntgade hundar, hundar som inte har uppföljda avkommor. Hundar som har många syskon och släktingar som är belastade i sina stamtavlor. Vi måste titta bakåt i stamtavlorna och försäkra oss om att vi avlar på, så sunda individer som det går. En frisk hund kan också få HD och artros, så vi kan aldrig komma ifrån detta helvete. Men vi behöver inte "göda" sjukdomen genom icke genomtänkt avel. Vår röntgen expert är lessen över det han ser hända i rasen. (en mening skriven med tillstånd) Som ni vid detta laget förstår har jag bollat detta med flera duktiga(experter) på leder och ledbekymmer.

Vill också uppmärksamma att hundar som har en artros, har en ständigt pågående inflammation i sina kroppar, och har svårt att klara nya påfrestande bakterier. Risken ökar för öroninflammationer, vilket Mea har haft upprepade. Ögon inflammationer, vilket Mea haft, med Boxerulkulus som följd. Klåda (som inte helt sällan blir diagnostiserade som allergi) svårläkta sår, uvit. Ja listan kan göras lång på problem som hundar med nedsatt immunförsvar, kan drabbas av. Kroppen är en helhet och måste klara alla påfrestningar och jobbar den med en ständig inflammation, kan det bli så att illa att kroppen inte kan hantera mer påfrestning. En ack så viktig aspekt i diskussionen om HD.

Jag har medvetet utelämnat Meas humör och hennes förändrade temperament, som också varit en följd av hennes stigande smärta. Varför? Jo det har nått mina öron att den förändringen, vill man ofta tillskriva uppfödningen. Vilket bottnar i okunniga uttalande. Mea hade på intet sätt ett skarpt temperament. Hon var en allt igenom trygg, glad och snäll hund. Hennes tålamod minskade dock, i takt med att smärtan ökade. Smärta och ändrad mentalitet går hand i hand.

Meas plåtar och hennes uppföljning används för att utbilda personal på kliniken, och veterinärer på veterinärhögskolan, så någon glädje kommer det ut av hennes sjukdom. Så vem vet kanske hon har tillfört något till just din veterinärs utbildning. Även detta berättat med tillstånd från kliniken.

 

Jag säger som Astrid Lindgren: ”Ibland måste man göra (säga) saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”

Så jag ber er ur botten av mitt hjärta. Hjälp till så att så få som möjligt, behöver uppleva detta helvete. Du kan göra förändring som uppfödare.

Här kommer samtliga av Meas plåtar. Här kan du titta och jämföra vad som hänt. Förstår du inte vad du ser, svarar jag gärna på dina frågor och kanske, säger kanske, kan jag hjälpa till och räta ut några frågetecken. Är som sagt vad ingen expert på att läsa plåtar. Meas kan jag i sömnen efter dessa år.

28/1-2011 Kanske hade denna plåt blivit avläst som ett C, om vi valt att skicka in den. Kanske hade då Mea varit en av de tikar som satts i avel. Detta hade inte hänt hos hennes uppfödare, vill jag med bestämdhet säga. Men lek med tanken om....

Plåten skickades inte då röntgenexperten uppfattade leden som lite slapp. Han har vårt fulla förtroende och säger han så, är de så.

 4/7-2011 Denna plåt ligger i grund för SKK utlåtande. Avlästa med D.

2/2-2012

15/8-2012

7/1 2013

7/11 2013

 7/1 2014

8/11 2014

11/9 2015

1/7 2016

Måste citera: Mark Twain i boken Två städer:

"Det var den allra bästa av tider och det var den allra värsta. Det var visdomens tid, det var oförnuftets tid."

 

En fundering som grott under denna bloggresa:

Det har varit påfallande tyst från mina uppfödarkollegor, inga kommentarer, inga funderingar och inga frågor. Endast 2 uppfödarkollegor har hört av sig. Varav en från ett grannland. Har ni inte läst (fast det vet jag, att många har) skall vi sopa HD belastning under mattan? Eller kanske detta är mindre intressant? En frisk hund kan få HD och artros, vi kan aldrig komma ifrån detta helvete.

Däremot har många "vanliga" hundägare har hört av sig. Jag har fått pm, mail, telefonsamtal från flera, som berättat om sin förtvivlan, sina bekymmer, kostnader och kärlek till sina fina hundar. Ni har kommit med fina råd och tips hur ni jobbar med och behandlat era hundar. Både hos veterinärer, sjukgymnaster och hemma. Varmt TACK till er alla och all lycka med era fina hundar. Tror du jag hjälpa till med tips och råd så finns jag här.

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund

https://www.youtube.com/watch?v=gULzUhCdpKc&sns=em

 

Till sist ett stort varmt TACK till Mats på Husdjurshälsan i Göteborg, för ditt stöd, tålamod, att vi oförtröttligt fått bolla med dig, samt all hjälp under dessa år av undersökningar. Tack för fint bemötande i avskedets stund. Ni är bäst och har en plats i mitt hjärta.

 

Har du några frågor, funderingar eller åsikter på det jag skrivit. Ber jag dig ödmjukast kontakta mig, jag tycker om raka rör, och gillar inte spekulationer och ogrundade diskussioner. 0709 55 81 62 eller birgitta@enhand.se

Du är gäst i min dagbok och allt jag skriver är mina tankar och erfarenheter. Du har varit välkommen att dela dem med oss. Känner du irritation över det jag skrivit, är det ditt bekymmer och då får du ta dig en funderare på varför du reagerar som du gör. Jag har inte för avsikt att peka ut någon eller några. Vill endast dela med mig. I det bästa av världar, väcka en tanke och öppenhet kring HD hos hund.Kanske, kanske, kanske hjälpa någon.

// Birgitta

Jag fick låna en ängel.

by Birgitta1. juli 2016 16:05

Tack älskade Mea för allt du gav oss.

Tack för alla goa skratt.

Tack för all oro.

Tack för att du fostrats familjens hundar till fina, flock kännande hundar.

Tack för all kunskap jag fått på din resa.

Idag 1/7 2016 har Mea fått somna och äntligen slipper hon ha ont mer.

Nu är de bara mitt hjärta som värker, min själ som är tom, mina tårar som inte vill sluta rinna.'

Ja detta är baksidan av djurägandet. Denna förbannade plikt man tar på sig den dagen man skaffar ett djur. Det är just dessa dagar man säger: Jag skall aldrig skaffa fler djur.

Men då glömmer man alla dessa fina avtryck som dom lämnar efter sig.

Mea har alltid tassat omkring och haft koll på familjen. Har hon sagt att allt är lugnt så är det det.

Mea har alltid haft full koll på vem och vilka som kommer och går på gården. Är dom välkomna så är dom det.

Mea har alltid välkomnat nya hundar i familjen, nya katter i familjen och nya vänner till familjen. Är dom välkomna så är dom det.

Sov gott min fina, fina Mea. Kommer aldrig att glömma dina undrande ögon.

Kommer aldrig sluta höra ditt "knorrande" under sängen.

Kommer aldrig glömma alla gånger jag hojtat nej, när du tyckte att du skulle ha maten på diskbänken.

Kommer aldrig glömma alla timmar av oro, när du lurat ut småflickorna på kaninjakt.

Kommer aldrig att sluta fundera på om jag gjorde rätt eller fel.

När jag ser hur hon ser ut, vet jag att beslutet var rätt. Hon har försämrats ytterligare de sista 6 månaderna. Nu finns inget brosk kvar alls i slitytorna och Mea hade ont, så ont. Jag vet exakt vilket dag brosket brast för den dagen ändrades hela Mea som hund.

Du har ett eget rum i mitt hjärta ett rum jag aldrig kommer att stänga dörren till.

Galottens Mea Culpa.

Född 19/11 2009

Död 1/7 2016

 

Sov gott älskade hund.

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt

Jag fick låna en ängel
För en stund

https://www.youtube.com/watch?v=gULzUhCdpKc&sns=em

 

 

Tack snälla Pernilla, för att vi fick förtroendet att förvalta denna underbara tös.

// Birgitta

Måndag i en tung vecka.

by Birgitta27. juni 2016 12:41

Måndagar kan vara olika tunga. Men idag är det måndag.

För oss väntar en diger vecka med både glädje och mycket sorg.

Vi börjar veckan i glädjens tecken.

Vår fina Pia-Lotta fyller 7 år.

Som vi väntade på denna lilla tjejen. Vilken lycka det var när vi fick veta att det faktiskt föddes en liten tös idag för 7 år sedan som ville bo hos oss.

Den dagen började en ny resa, våran Lagottoresa.

Utan Pia-lotta hade vi aldrig fått glädjen av att träffa Mea. Så visst finns det en mening i allt.

Mea ligger idag under syrenen och bara njuter av att det blåser i pälsen.

Vi har gått en skogspromenad och jag har tittat med dom kritiska glasögonen på henne.

Ja hon missar vissa steg. Jag hon går med hela ryggen. Ja hon går med olika långa steg. Ja hon går med förkärlek passgång. Alla tecken tyder på att nu är det nog med lidande för hennes del. Min hjärna och mage säger att så är det, men hjärtat och känslan säger något annat. Faan att man inte kan vara synkroniserad när det behövs. Man får ju bara huvudvärk av att vara så ambivalent.

Kvällarna tillbringar Mea i stolen på altanen, som kommit att bli hennes borg.

Nu skall ni få se hur hon såg ut i sina leder den 1/9 2015. Sista plåten som är tagen på Mea.

Det jag ser är i alla fall väldigt synkat med det jag upplever i hennes kropp. Artrosen känns tydligt på utsidan av hennes ben. Jag ser hur missbildad leden är när hon går. Ja mitt öga ser, min hjärna förstår men.....Lik förb... funderar jag över om detta stämmer och är rätt beslut. Ja jag vet att det är det mennn....

Jag vet att du många gånger säkert funderar på varför jag väntat så länge med att ta bort henne? Varför beställde jag tid 1 hel månad innan dagen D? Är det inte ett sätt att dra ut på pinan? Jo... det är en lång pina, men jag har väntat, just för att jag vill veta hur Mea ser ut idag i sina höfter och det finns bara en som får röntga henne. Så det kommer att tas en sista plåt på henne på fredag. Det finns bara ett ställe som jag känner förtroende för som kan hjälpa henne och faktiskt förstår att detta är nödvändigt. Så ibland måste jag vänta för att få det som jag vill.

Önskar dig en fin måndag.

Nu blir det nog inte så mycket mer skrivet denna veckan. Är en upptagen kvinna hela veckan.

Njut av veckan och ta vara på varandra. Du vet aldrig hur länge det varar.

// Birgitta

Ja du

by Birgitta26. juni 2016 10:37

Hej igen.

Förstår att jag trampar omkring på en massa ömma tår.

Men som jag hela tiden skriver. Blir du förbannad, illa berörd eller får negativa tankar runt det jag skriver. Ta dig en funderare på varför du reagerar som du gör. Inte är det för att jag gör, som jag gör, och inte är det för tänker som jag, tänker, som gör att du reagerar som du gör. Fundera lite eller skona dig själv och sluta följa oss.

När och om du får veta att din hund är belastad med HD. Betyder det på intet sätt att den behöver gå samma öde tillmötes som Mea. Mea har en höftled som utvecklat artros i en rasande fart. En utveckling som jag är ganska så säker på inte drabbar alla hundar med HD.

För att en hund har Höftledsdysplasi behöver det inte betyda smärta och elende, det kräver däremot målmedvetet tränande och öppna ögon för hur hunden mår. Vilket också innebär en ekonomisk och känslomässig belastning.

Vad gör jag om min hund drabbas av HD? Först och främst be att någon som är duktig på att läsa röntgenplåtar kika en extra gång och se om det kan synas någon anledning till att det ser ut som det gör i hundens höfter. En del är födda med grunda skålar, en del har slappa ligament men det finns också en del hundar som har en fin höft men där bekymret sitter på någon annanstans. Höften är ett symtom på något annat. Är väl medveten om att det är svårt att få den hjälpen men det underlättar när du skall hitta övningar för just din hund. Ta med röntgenplåten till massören. Hon/han kan ha den som underlag för att bedöma vad som blir bästa övningarna för din hund.

En hund med bekymmer i höftleden skall inte springa statiskt dvs cyklas, löpbandstränas osv... En hund med bekymmer i sin rygg skall inte backtränas. Det finns en del grundregler i träningen som du kan få hjälp med hos en duktig massör eller fysioterapeuth.

Viktigast för hunden är att ni börjar träna inifrån. Dvs börja med de små, små musklerna som stöder leden och hjälper till med att balanser rörelsen.Sen inriktar ni er på de stora muskelgrupperna.

Hur gör man det. Hunden kan stå på sina bakben och gunga fram och åter. Balansera på en balanskudde, en vanlig soffkudde eller lär hunden sitta i en liten kartong, är alla bra koordinationsövningar. Undvik att använda höga bollar, skulle hunden ramla ned på sin onda höft kan det innebära mer smärta på sikt. Träna hunden att lyfta sina ben. Gå i stege, gå långsamt över pinnar i skog och mark. Jag föredrar att hundarna går koppel på stranden, vattnet ger ett bra motstånd.  Jag vet att många simmar sina hundar, min åsikt om det är lite tvådelad. Ja, simning tillåter hunden röra sina leder utan att belasta dem. Men det tvingar också hunden att ta ut sina rörelser vilket inte alltid är så bra om man inte kan röra i leden utan att det blir ett motstånd.

Vattentrask eller löpband är också en sådan träning jag känner en tudelning för. Vattenmotståndet är toppen för leden att jobba mot, men friktionen mot gummibandet ger ett stumt motstånd som inte är gynnsamt för alla individer. Det krävs en duktig terapeuth för att se hur hunden möter underlaget med sin tass och hur svarar kroppen på denna statiska rörelse. Mea har slutat med löpbandet sedan 2 år tillbaka. Hon klarade inte motståndet mot gummibandet som rullar i ett statiskt tempo. Hon simmar inte heller av den anledningen att hon inte kan ta ut rörelsen utan att det smärtar henne. Massage är en gynnsam behandling för höft hundar. En del svarar bra på ledljusbehandling men det måste också behandlas med försiktighet och på hundens villkor.

All träningar måste genomföras på hundens villkor. När hunden tränar något, springer i skogen, leker med kompisar får den ett adrenalinpåslag vilket gör att den inte uppfattar smärtan i momentet. Det är din uppgift som hundägare att säga, nu räcker det. Du klarar inte mer idag.

Mea kan och har ibland smitit ut, för att jaga hare. Tätt följd an syster Liza. Dom kan vara ute flera timmar och då är det lätt att tänka att den hunden har inte ont, så som hon springer. Men dagen efter kan jag se en haltning på ett framben eller ett bakben. En ökad stelhet i ryggen. En hund med artros, ledar inte i höftleden när den går. Den vickar på höften och böjer i korsryggen. Vilket innebär en ökad påfrestning på ryggens ligament och små små muskler. Den väljer väldigt ofta att gå i passgång. Andra tecken på att smärta kan vara avlastning i någon led, diarre eller att humöret är sämre, sover mer än vanligt, ligger för sig själv och försvarar sin mat (vilket Mea aldrig gör annars) allt detta är tydliga tecken på att hon inte mår bra.

Den 8/11 2014 såg Meas höfter ut såhär. Då försvann allt hopp för oss att hon skulle bli så mycket äldre.

Som röntgenexperten spontant uttryckte det. -Hade hon vägt lite till, hade dessa höfter inte kunnat bära henne.  Som du säkert ser finns inget utrymme för leden att glida i skålen. Skall Mea kunna gå, kan hon det endast för att hon är stark i sin rygg och rörlig i sitt kors. Jag tror inte att du behöver så stor fantasi för att förstå hur förb... ont hon måste ha i sin muskelatur i rygg och sina höfter. Hon får och har fått massage och ledljusbehandling under en lång tid. Talade med en ortoped för ett tag sedan, han förklarade för mig att i höftleden finns inte så mycket känselreceptorer, men hjärnan uppfattar smärtan och lurar kroppen att det kommer från ett annat ställe ex. knä, en fotled.  Så att Mea haltar och ibland vilar ett bakben är troligtvis ett symtom och beteende på att höften smärtar henne.

Nu går dagarna snabbt. Har "bara en plåt kvar innan jag skrivit om våran resa.

Den upprör och gör uppenbart folk förbannade. Men så får det vara. Detta är vår resa. Kan vi få en enda att tänka ett varv till så är inte denna resan förgäves. Så ursäkta men det krävs nog att några av er blir förbannade.

Ha en go söndag. Själv skall vi pusta ut efter en fantastisk trevlig midsommar. I morgon startar en vecka som kommer att bli på flera sätt fasansfull, och jobbig,  den kommer att sätta sig som ett ärr i mitt hjärta. Men vissa ärr är på sikt kära ärr.

// Birgita

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina två lagotto-tikar Pia-Lotta och Mea. Men det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv